Hej

En gång googlade en person "cool ung mamma" och kom till den här platsen. En annan gång nominerade tidningen mama den här bloggen till årets bloggmama.

Men jag är cool (ja!) och ung (relativt!) och en mamma (till två!).

Bloggar om vegorecept, populärkultur, genus, barnböcker, nördigheter och föräldraskap.

Kontakt: idaekw@hotmail.com



Kategorier

  • Barnen
  • Barnkläder
  • Böcker
  • Bröllop
  • Fashion
  • Frågor & svar
  • Genus
  • Hemmet
  • Jul
  • Kalas
  • Livet
  • Miljösnällt
  • Musik
  • Odla
  • Podden
  • Pyssel
  • Recept
  • Tävling
  • Tips
  • Tv
  • Vänta barn
  • Vlogg


  • Arkiv

  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • maj 2012


  • januari, 2014

    S har börjat fotografera.

    b1

    Det här är S allra första bild i hela världen. Vi kan kalla den blöjbyte 05:30.

    20140129-214416.jpg

    Och den här tog hon imorse. En potentiell bildtext skulle kunna vara:

    Chillar.

    eller möjligtvis:

    Hotdogs or legs? (här är en förklarande länk, mamma)

    Fast jag vet inte alltså. Alla fattar ju att det är legs, korvar har inte pyjamasbyxor.

    Tänk att det ska krävas ett skitbesked innan en stannar upp, slutar ta saker för givet och funderar över vad en prioriterar i livet.

    20140126-123919.jpg Idag tycker jag att vi kramar om våra vänner lite extra, det gör jag.

    Åh hej Asos! Och hej maternity exclusive support shapewear dress for the perfect bump!

    phb3

    Vad synd att jag inte såg den här produkten när jag väntade barn. Jag älskar ju att förändra min kropp och se den som ett objekt. Hihihi. Det är ju självklart att en kropp som pumpar runt en annan människas slaggprodukter i sitt blodsystem, fylls med vätska och (dam dam daaaam) skapar liv också ska försöka transformeras in i rådande kvinnokroppsideal. Om det så är med en hudfärgad kroppsstrumpa med justerbara axelband (obs finns i svart också). Det är ju självklart att en kropp som förändras både för sin egen och barnets hälsa ändå ska se oförändrad ut, visst då? Annars är en ju inte nå chic?! Förutom den där kulan på magen dårå. Där ligger ju bebisen. Det fattar ju alla.

    Tänk att jag glömde bort att analysera och utvärdera min barnbärarkropp när det begav sig. Om min lilla bebiskula verkligen var perfect. Om jag stayed chic genom hela graviditeten. Antagligen inte. Jag hade ju inte denna klänning. Jaja. Tack för att den här produkten lyfter det här behovet av att ha en perfect baby bump i alla fall.

    MEN. Jag tänkte trots detta icke-klänningsinnehav (utehav?) ägna återstående tid av detta blogginlägg åt en granskning av min egen baby bump. Såhär i efterhand. Och jag har kommit fram till följande svar:

    JAAAAAAA. Ursäkta mig Asos.com, men min mage var inte bara hem åt en unge i nio månader. Utan råkade även förvandla två saker som såg ut lite såhär:

    s_befrukt

    Till det bästa jag någonsin sett. Min avkomma. Jag tycker det låter som en fulländad baby bump, det tycker jag. Helt perfekt.

    phb2

    Jag vet att ni har önskat att jag ska skriva om att plugga och samtidigt ha småbarn, men först vill jag lyfta ett annat ämne.

    kakaonos

    Att plugga och samtidigt vabba. Nu ska ni få höra historien om Räven Kakaonos.

    När S tidigt en morgon visade tecken på sjukdomen som inte får nämnas vid namn (obs magsjuka) bäddade jag ner henne i soffan bredvid min lilla pluggstation. Under mjuka täcken kunde hon få vila medan jag läste lite kurslitteratur i godan ro. Kanske klappar jag henne på pannan och tröstar moderligt. Ger henne fruktsoppa på sked och håller hennes hand. Om det nu hade varit så att hon låg kvar.

    En lista över saker som S välte ut medan jag ”i godan ro” försökte fokusera på kurslitteratur:

    1. Ett paket florsocker på golvet.
    2. Ett halvt paket kakao på golvet.
    3. Resten av paketet i soffan.
    4. Ett paket kex. Under sin rumpa.
    5. Varenda pärla hon äger (typ tusenmiljoner) i soffan.
    6. Sig själv nedför en stol.
    7. Varenda pärla hon äger (typ tusenmiljoner). Igen. Fast på golvet.

    Synd bara att hon blev så himla ledsen när pärlorna studsade över trägolvet. Synd bara att jag tröstade henne med att säga att jag fixar det här, jag plockar upp dem när du sover (istället för att till exempel dammsuga upp dem en gång för alla?!). Synd bara att det är nu hon sover, att det är lugnt, rofyllt, tyst. Att kurslitteraturen med analysscheman stirrar på mig. Att det här är enda tillfället på hela dagen då jag faktiskt kan ägna mig åt studier. Och jag ägnar denna stund åt att plocka tusenmiljoner pärlor. En och en. Och lägger dem i en burk som snart kommer vältas ut igen.

    Två andra saker jag har gjort för första gången den senaste veckan:

    1. Frågat en mäklare om köket är stambytt.
    2. Varit viktig på ett bankmöte.

    Vilket får mig att tänka på när min mamma och pappa skulle gå på ett viktigt bankmöte en gång i tiden, under ett annat årtionde. Med sig hade de också ett av mina småsyskon som vid tidpunkten var ett förskolebarn. Kanske hade de klätt upp sig. Kammat håret lite extra. Business casual. Allt för att bli sitt trovärdigaste jag. Kanske hade de memorerat budgeten i huvudet, viktiga siffror och statistik. Kanske var stämningen lite stel och banktjänstemannhens tangentbordsknapprande det enda som hördes emellanåt. Eller ja. Tills mitt småsyskon högt dikterar att hen hatar polisen. För att de skjuter skallen av folk.

    Hehehehehehehe. Vilken trovärdiga och hederlig liten familj. Vilka goda samhällsmedborgare. Dessa vill en ge ett par hundratusenlappar till. Obs. Det roliga i det här är att min familj är typ den laglydigaste i världen. Min mor känner en irrationell skräckkänsla inför att slänga sopor för att hon är så rädd att göra fel. Förutom jag då som redan har erkänt att jag mutade in mig på en slutsåld fotbollsmatch för en påse Ahlgrens när Gif Sundsvall skulle kvala till Allsvenskan år 2011.

    En bild på en annan trovärdig familj:

    5_10

    Tre helgbilder.

    b1_700

    1. Tack för alla smarta inlägg i Ungar-på-Internet-inlägget, men det har liksom löst sig av sig själv. Åtminstone det där med ungar på foto på Internet. För från och med nu vill S helst se ut såhär. Och bara såhär.

    b2_700

    2. Snö.

    20140119-202636.jpg

    3. Ä to the ntligen.

    Det här året är året då jag ska börja lyssna på musik igen.

    peace fe3

    Alltså jag har försummat min musiksmak för länge nu. Förut såg det annorlunda ut. Festivalernas kommande line-up analyserades redan i januari. Rummet var fyllt med fångade trumpinnar och plektrum och till och med en signerad lampskärm. Och tjyvade konsertaffischer såklart. Importerade musikmagasin och texten music is my boyfriend på min bilddagbokenpresentation. Håhåjaja.

    Sen dess skulle en kunna säga att jag har tappat det. Jag har ingen som helst koll på vad som händer i musikuniversum. Eller jo, jag vet att Arctic Monkeys har haft ett strålande år. Främst för att min lillebror har berättat att de är fett inne bland gymnasiekidsen och att han kan skryta om att han har lyssnat på dem sedan 2005 – då vi delade datorrum och han fick stå ut med mina mp3or i Winamp (för att inte tala om Håkan Hellström sedan år 2000, då var han tre).  Jag hade ju en teori om detta har hänt för att jag har blivit vuxen. En mamma. Att alla nån gång stannar i musikväxten. Och att det är därför alla mammor och pappor lyssnar på Chicago. Men jag är inte redoooo att sluta växa!

    Och har därför nu ägnat kvällen åt att kartlägga förra musikåret för att komma ikapp lite. Och satte alltså ihop en lista för oss som missade hela förra året (<— länk). Eller för dom som ba undrar vilka låtar som var bäst under hela förra året.

    Har jag missat nåt? Tipsa mig! Behöver komma i fas!

    Överväger att sluta med pennor

    janu3

    janu1

    janu2

    Ett pennfritt hem är ett rofyllt hem (gammalt föräldiskt ordspråk).

    Tentaveckan är över.

    Hej vänner! Känner ni er försummade? Det är för att ni har blivit det. Jag har ju haft tentavecka och suttit med nosen i grammatikboken och varit nervös och tvivlat på mig själv i dagarna fem. Nu är den klar. Färdigskriven. Tentan. Känns som det gick strålande. Om en med strålande menar alla rätt. Hehehehe. Problematiken kring det här är dock att jag alltid har känt så när jag har gjort provtentorna och sedan har det visat sig att jag gjort ett par skitfel ändå*svävar i ovissheten*. Jaja. Jag tänker låtsas som så i alla fall så att Josef vill fira min framgång med lunch på stan. Det ska bli gott.

    En annan  sak jag har tänkt säga är:

    En gång läste jag en familjelivstråd skriven av en hysterisk person som undrade varför hennes granne bar sitt barn. Varför grannen aldrig använde vagn eller bärsele eller sjal eller nåt? VARFÖR? Jag är numera den personen. Som bär mitt barn fram och tillbaka till förskolan alltså.

    Detta beror på två saker. Den första anledningen är att det är för farligt för henne att gå på sina egna fötter bland alla bilar. Den andra är att nån jävel har lagt snöhögar på trottoaren så det går inte att komma fram med vagn!? Sundsvalls kommun, är det ni som är ansvarig för detta? Jag har (ibland)(inte just nu okej)(det är Hanapees gamla blogg som är det) Sundsvalls största blogg (enligt bloggportalen), jag lyfter denna fråga i offentligheten. Skoja. Vi bryr oss om viktigare saker istället. Om sexism och hungersnöd. Ville bara förklara varför jag bär mitt barn om det sitter någon och är hysterisk över detta och överväger att starta en tråd på Familjeliv. Nu ska jag sökmotoroptimera så hen hittar hit: bära+barn+ingen+vagn+osjalbarn+konsumera+barnsaker+annars+är+du+konstig

    Ett barn (mitt) i en vagn:

    awn2-1024x832

    Ett litet litet bloggtips.

    DA9801015-03-015

    Alltså barnböcker. Det är nog min svaghet här i livet. Om jag hade varit en fångvakt hade varenda fånge kunnat muta sig ut ur finkan med lite Krakel Spektakel. Barnbokslådan är den första lådan jag rotar i på loppisar. Och att läsa dem är det första jag gör cirka varje morgon. För det är så vi blir väckt i den här familjen: med en bok uppstoppad i näsan.

    Därför älskar jag att jag för några månader sen hittade bloggen Bokunge. Recensioner och nyheter och tips. Hurra hurra!