Hej

En gång googlade en person "cool ung mamma" och kom till den här platsen. En annan gång nominerade tidningen mama den här bloggen till årets bloggmama.

Men jag är cool (ja!) och ung (relativt!) och en mamma (till två!).

Bloggar mest om livet treenighet: populärkultur, fashion och feminism.

Kontakt: idaekw@hotmail.com



Kategorier

  • Barnen
  • Barnkläder
  • Böcker
  • Bröllop
  • Fashion
  • Frågor & svar
  • Genus
  • Hemmet
  • Jul
  • Kalas
  • Livet
  • Miljösnällt
  • Musik
  • Odla
  • Podden
  • Pyssel
  • Recept
  • Tävling
  • Tips
  • Tv
  • Vänta barn
  • Vlogg


  • Arkiv

  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • maj 2012


  • augusti, 2014

    Svar på frågestund del 1.

    fot

    Johanna:
    ”Vi får komma tillbaka i vecka 32 för att kolla vilka vägar som är öppna för avresan ut ur magen. Mvh ej lika perfomoder som råkar bygga bo med stängd utgång till frihet.” Är jag helt tappad om jag inte riktigt fattar vad denna mening betyder? Kan man ha en snippa som det inte går att föda genom? Varma hälsningar / förvirrad och nojjig gravid_tjej_88

    Åh hej! Jag trooooooor att det fungerar lite såhär: på det stället i livmodern där ägget fäster börjar moderkakan växa. Mitt ägg fäste långt ner i livmodern och moderkakan riskerar därför att täcka utgången ut ur the mother of life (är för tidigt att se nu). För de allra allra flesta flyttar moderkakan sig när magen blir större och allt blir cool/passagen öppen/osv, men vi ska tillbaka på ett extraultraljud för att kolla läget längre fram (annars finns det ju en annan fungerande utgång: med snitt).

    Anna Maria:
    Nappar direkt på frågestund, hehe. Detta kanske är en banal fråga, men känns det inte jättekonstigt att bära runt en annan människa inuti kroppen? Jag har aldrig varit gravid och har inga barn, så för mig är tanken vansinnigt svindlande, att en person man förhoppningsvis kommer hänga med resten av sitt liv ligger och trängs med ens vitala organ och väntar på att göra entré. Hur känns det egentligen?

    Åh jag tycker det känns superknäppt! Känner mig liksom som… pollen? Som något en får lära sig om på biologilektionen. Lite biologisk liksom? Att jag gör typ samma sak (föra arten vidare alltså) som valar och tallar fastän jag går och tänker på typiskt otalliga saker som räntor och The Sims 4. Tycker det är så märkligt och svårt att fatta att det här som sparkar i min mage är en riktig person (!!!!!!!) som kommer tänka och känna och ha ett bekräftelsebehov och en favoriträtt och egna idéer och är inte till exempel en arg tarm.

    4 stor

    Fanny:
    Hej! Skulle du kunna berätta lite om vad foglossning är och hur det känns? Mvh en nittonåring som aldrig odlat ett liv inom sig. (Jag vet, google existerar, men jag frågar hellre en person som verkar ha erfarenhet av fenomenet och som lite diskret ber om gravidfrågor)

    Hej! Alla som är gravida får foglossning. Det innebär att lederna i bäckenet blir rörligare så att ett barn ska kunna komma förbi det under en eventuell vaginal förlossning. För en del gör foglossning ont, för andra inte alls. För mig gör det ont; i min högra bakfog, tänk lite längre ner än svanskotan på höger sida. Det hugger när jag belastar det fel och värker cirka jämt, lite extra mycket om jag har rört mig mycket eller lyft tungt.

    Helena:
    Tack för svar på fråga! Känns kul att du bryr dig om oss läsare utan liv <3 jag undrar följaktligen: vilket/vilka var de första graviditetssymtomen du fick och i vilken vecka var du då?

    Prick samma som när jag väntade S: fick en knöl i bröstet!

    Så jag gick till en läkare som gav mig en remiss till mammografi och så tog jag ut lite dödsångest i förväg (mvh hypokondriker). Sen kom jag ihåg hur det gick till sist. Och tänkte att jag liksom hellre har ett barn i magen än har cancer; så jag tog ett test som visade två svaga svaga streck.

    Obs viktigt att kolla upp knölar ändå, fastän en är gravid. Här är min mammografioutfit:

    IMG_6141.JPG

    Anna:
    Jag minns de kalla kårar jag fick när jag läste om S andningsstopp. Hur känner du när du tänker tillbaka på den perioden? Och hur känns det inför kommande bebbe? Själv känner jag mig mycket coolare med nr 2, men kan förstå om det känns annorlunda för dig. Obs, hoppas verkligen att jag inte spär på en eventuell oro!

    Åh skönt att du känner dig coolare! Jag hoppas att jag också ska kunna känna mig lite mer avslappnad när det kommer till lillesyskonet, men kanske främst på andra områden än just andningen. Än idag är jag påverkad av andningsuppehållet och jag vaknar fortfarande på nätterna för att lägga en hand på S bröstkorg och känna att den reser sig. Så jag antar att jag kommer fortsätta vara påverkad även som tvåbarnsmor. Att tro att en har förlorat den en älskar mest på hela jorden gör ju ont och det gör det fortfarande när jag tänker tillbaka på det.

    Den här gången kommer vi köra på andningslarm redan från dag ett. Och den här gången tänker jag låta mig själv vara så himla orolig jag bara vill och strunta helt i förväntningarna om att vara en cool och avslappnad mor på rosa moln (som jag alltså kände när S var en pyttis). Spädbarnstiden är bara en kort period och den får kännas superjobbig , jag tänker att jag kan vara en avspänd och relaxad förälder vid ett annat tillfälle.

    IMG_6127.JPG

    Heeeeeeeeelg.

    IMG_6126.JPG

    Hej vänner! En ska ju försöka hinna med så himla mycket under helgen. Igår var vi till exempel ute på Birsta (till mina utomorters läsare: tänk Norrlands Kungens kurva) med cirka resten av världen. Jag fick äntligen gå på Iittala Outlet. Ojojoj som jag har längtat efter att få gå på Iittala Outlet. Det har liksom inte varit rätt tidpunkt innan. Men nu! Äntligen! Wiho!

    IMG_6125.JPG

    Om en med rätt tidpunkt menar att besöka hylla efter hylla med asdyrt färgat glas tillsammans med övertrött tvååring som ba:

    ”benen måste springa nuuu”

    IMG_6131.JPG

    Annan sak en ska hinna på helgen: renovera. Vi ska till exempel måla ett rum i vitt.

    Eller ja. I äggskal eller mjölk eller krita eller vitsippa eller bomull eller prästkrage.

    IMG_6130.JPG

    Jag har gjort glassar tillsammans med glassmonstret, 2 år. Tycker det ser lite ut som en aladåb. Men det är det inte. Det är en smoothie på grekisk yoghurt, banan och hallon som är fryst tillsammans med skivad kiwi och ännu fler hallon.

    IMG_6129.JPG

    Barnet har i veckors tid varit besluten om att hen ska ha en säng som är gul (vilket även förtydligas med stödteckenspråk). Eftersom vi har lite dålig samvete då vi ska ge bort den gamla sängen till ett nytt barn (Bäbo II) så är vi ba *din önskan är vår lag (fast helst hade vi ju velat måla den i mint)*.

    Syskonvagn?

    Hej. Kan vi inte prata om världens tråkigaste grej ett tag? Om en med världens tråkigaste grej menar vagnar.

    Zzzzzzzzzz.

    S kommer vara 2½ (två år och åtta månader exakt) när Bäbo II beräknas lämna livmodern bakom sig. Någon som har erfarenhet av liknande ålderskillnad? Hur gjorde ni? Behöver en ha syskonvagn? Någon som har satt sin två och ett halvt-åring på ståbräda? Om jag känner mitt bäcken rätt kommer det göra cirka svinont så är inte helt säker på att vi kommer promenera sådär supermycket. Men det kommer också innebära att jag ej har vidare lust att bära runt på eventuell person som helst strejkar i nån himla snödriva.

    Om ni säger ”nämen gud nej, ni behöver ingen syskonvagn” så är det redan fixat. När vi köpte en vagn till S fick vi också en brun liggdel, den ser ut såhär:

    IMG_6032.JPG

    Om ni säger ”joho, syskonvagn ska det vara” får ni gärna langa hit ett tips. Gillar Donkey och Kronan. Gillar ej femsiffriga belopp.

    Svarar på frågor (säljig underrubrik: om förlossningsskador, att bara vilja ha ett barn och frågestund)!

    bild(147)

    Att bara vilja ha ett barn

    Grattis! (…) Och då har jag ändå tänkt på dig lite då och då eftersom jag vill minnas att du någon gång skrivit att du inte vill ha mer än ett barn och jag själv förvånansvärt går i samma tankar just nu (så fort jag blev gravid planerade jag i tankarna automatiskt för ett syskon, men de planerna har som skrivits ändrats lite i dagsläget). Vad fick dig/er att ändra er? Eller kanske minns jag fel och så har du aldrig ens skrivit det där om bara ett barn?

    TACK! Innan jag levererar mitt aslånga svar vill jag bara förtydliga att:

    1. En behöver inte vilja ha fler barn än ett.
    2. En behöver inte vilja ha ett endaste ett.

    Jag däremot har velat ha fler barn, men så har jag inte velat vara gravid eller gå igenom en bebisperiod igen.

    Mitt standardsvar när folk tidigare har frågat om vi inte vill ha ett syskon har varit ”jo, men bara om jag får hoppa över nio månaders graviditet. Däremot kan jag tänka mig att genomföra förlossningen för det var väldigt häftigt. På denna förlossning ska jag föda ut en ettåring, men den ska inte vara så stor som en ettåring pga är rädd om min snippy. Ettåringen ska helst väga max 4,5 kg. Obs det är inte för att den är sjuk som den väger så lite”.

    Jag tyckte att det var tungt och jobbigt och oroligt och stressigt. Men samtidigt är det lättare att klaga på kolik och sömnlösa nätter och onda fogar än att kommunicera den abstrakt enorma (tänk liksom större än universum) lyckan och kärleken som jag känner till mitt barn.

    Jag tror en kanske får fundera på varför en tänker som en gör. Om det är för att en faktiskt bara vill skaffa ett barn – skaffa bara ett barn. Om det är för att en faktiskt inte vill vara gravid – var inte gravid och se över alternativen: skaffa barn tillsammans med nån som vill bära barnet i sin livmoder, strunta i tvåsamhetsnorm, adoptera, vänta tills nåt smurto i framtiden löser alla dina problem med nya fantastiska forskningsupptäckter eller livmodertransplantation blir aktuellt för din eventuella livmoderlösa partner. Barn behöver ju faktiskt inte bli till av en snopp och en snippa i en tvåsamhet, menar jag.

    Hur något känns idag, behöver ju inte heller kännas likadant i framtiden.

    bild(128)

    Att vara rädd för graviditets- och förlossningsskador.

    Önskar själv barn så fruktansvärt mycket, men jag vågar verkligen inte pga. allt man hör om skador osv. Jobbar verkligen för att komma över det men kan inte tänka mig att liksom helt ge upp min kropp, skiter i mitt utseende, men att alltid ha ont resten av livet? Att inte kunna jobba när jag pluggat så hårt och älskar det jag gör? Fattar inte hur jag frivilligt ska våga riskera det…

    Hej! Jag tycker inte att du ska behöva vara rädd för att skaffa barn. En annan sak som jag tycker alla gravida ska vara orädda för: att säga till när det inte känns bra. Ta del av den hjälp som finns. Även om det kan kännas tungt att inte bara nicka instämmande och det har hyschhyschats om snippy genom cirka alla tider och det är tabu och att graviditeter inte skulle vara nån himla sjukdom och att en förväntas vara så lycklig och strålande att en nästan får mer glittrande hud än alla twilight-vampyrer tillsammans, så tycker jag att en ska våga säga till när något inte känns okej. För ingen ska behöva stå ut med smärtor oavsett de förväntningar och normer som finns i vårt samhälle.

    Malin Wollin skriver bra om förlossningsskador i underlivet här, bland annat:

    ”Och ovanpå allt detta ska vi SKÄMMAS.

    I helvetes helvete vi ska.

    Det är 2014. INGEN kvinna ska leva med ett förstört underliv. Säg ifrån, kräv, gråt och skrik och gör vad som behövs om det behövs, när det behövs.

    För våra barn skulle vi kriga tills vi dog men med våra underliv ska vi svälja våra förluster med ett milt leende och känna tacksamhet över att vi i alla fall har en bebis”.

    Ingen ska behöva ha ont och ingen ska behöva ha ont i tystnad!

    bild(131)

    Frågestund.

    Hoppas att allting gick bra på ultraljudet! Vad tror du om en frågestund kring graviditeten?

    Tack, det gjorde det!

    Jag tänker såhär: tänk vad pino om ingen vill vara med. Blir liksom lite nervös av att förvänta mig att min graviditet är så intressant att folk går runt och funderar på den (plus väldigt smickrad av din fråga <3). Meeeen om ni undrar något kan ni såklart skriva i kommentarsfältet (hehehe ett försök att vara ödmjuk) (ja alltså det här är en officiell inbjudan till en frågestund.

    Ultraljudet!

    IMG_6006.JPG

    Här är jag innan ultraljudet.

    Och här är jag och S efter:

    syst3

    syst1

    Det gick alltså bra! Såhär för att vara exakt:

    1. Bäbo II är fortfarande beräknad till den 23 januari. Vi blev inte flyttade en endaste dag. Alltså snacka om perfobebo som växer på pricken.

    2. Vi får komma tillbaka i vecka 32 för att kolla vilka vägar som är öppna för avresan ut ur magen. Mvh ej lika perfomoder som råkar bygga bo med stängd utgång till frihet.

    3. Älskade kvinnan som genomförde undersökningen. Hur hon berömde min ofödda (älskar när barnmorskor berömmer ens ofödda för en blir stolt av cirka vad som helst, tänk om nån jämförelsevis kom fram till mig och ba ”åh vad bra du är som har njurar”) och skrattade hjärtligt. Plus gav oss hela sex stycken bilder helt gratis eftersom vårt barn var så bra (alltså så bra en svartvit vinkande liten flubberklump kan vara tänker jag då), en bild såg till exempel ut såhär:

    IMG_6001.JPG

    Alltså bra och bra, känner att den här personen är rätt långt ifrån att vinna Nobels fredspris.

    Än så länge.

    4. Kan liksom inte komma ifrån känslan av att jag känner mig taskig när jag tjuvkikar på någon. Särskilt om det är med röntgensyn genom någons vägg.

    Helgen i bilder.

    IMG_5980.JPG

    Den här helgen har S haft besök av sin farmor och farfar från Stockholm. Det tog jag en enda bild på. Som visade sig bli suddig.

    Men det här är alltså hemma hos oss, älskar det att bo här.

    IMG_5970.JPG

    För ett tag sedan fick jag en fråga om hur jag gjorde bokstavskakorna till Josefs födelsedag. Med de här formarna! Tryckte dem i nygräddade kolakakor (pga godaste kakan) medan de var varma och mjuka.

    Och jag har varit superdålig på att svara på kommentarer, förlåååååååt (min lillebror stör sig kanske mest på detta). Men det kommer! Snart!

    IMG_5971.JPG

    När alla andra går in, går hon ut.

    IMG_5974.JPG

    Imorgon har vi tid för rutinultraljud och jag är så himla nervös!?!?!?? Har liksom ont i hela kroppen av pirr, orkar knappt lyfta min egen arm. Mvh ej så cool och avslappnad moder.

    Alltså jag fattar inte hur korkad och oavslappnad en kan vara?! Varför förstår en inte att om en googlar ”valfri krämpa” + ”missfall” så kommer en få information om valfri krämpa + missfall. Och inte typ de tiotusen andra mer troliga potentiella orsakerna som inte beror på någon slags fosterdöd.

    IMG_5973.JPG

    Men alltså NÅGOT är det ju som växer här inne (bildtolkning: bild på min morgonmage när jag drar in den så mycket jag kan), eller!? Hoppas att det är ett barn. Ett barn som är levande.

    Dagens outfit.

    IMG_5867.JPG

    Gummistövlar: på fel fot.

    Hatt: brandmästare.

    och ehrm… ett stetoskop.

    steto1

    steto2

    Älskar den fashionabla casual-hand-i-ficka-posen.

    Hej konsumtion!

    Egentligen hade jag inte tänkt att vi skulle köpa så hemskt mycket nytt alls till Bäbo II. Vi har ju sparat cirka allt från S bebisperiod nämligen och där finns det mesta som kan täcka en nyfödings intressen. Men ett (eller två?) egna plagg kan hen väl få? Att åka hem i från BB? Förslagsvis det här:

     

    handla

    1. ÄLSKAR den här dräkten med kakor från Tinycottons. Synd bara att den inte är omlott/har dragkedja/knappar. Kommer ihåg hur läskigt det var att trä kläder över ett nyfött litet huvud. Hur jag tänkte att den här personen för alltid kommer bära omlottströjor (lite konstigt att jag inte insåg att personer växer och utvecklas, är ju inte direkt så att 45-åringar springer runt med ostadiga nackar och balanserar knoppen sin menar jag).

    2. Hjälmmössa från Uni.

    3. Blommig GOTS-märkt dräkt som har dragkedja (!) från Duns. Kommer det kännas konstigt med sommarängsblommor i januari? Alla gillar väl blåklockor oavsett tidpunkt väl? Eller? Den finns på rea här!

    4. Skötväska från Littlephant. Ja tack!

    5. Hjärtfilt i ekologisk bomull från Klippan, finns till exempel här.

    Vecka 18 (17+ alltså).

    vecka17+4

    Hej vänner! Jag har gjort en ny kategori som heter ”vänta barn”, vad tror ni om det? Känner att det skulle vara superbra att dokumentera dessa månader nånstans mvh en som läser mvc-journalen och myser.

    Vad som är nytt för denna vecka:

    1. Bäbo II (alltså råkar alltid kalla magbebisen för mitt redan födda barns namn, är liksom så knäppt att det ska komma en helt ny!?!?) har börjat sparka. Sådär så att Josef kan känna.

    Vilket känns superfint särskilt eftersom vi inte riktigt har haft tid att uppmärksamma den här nykomlingen och föra samtal genom naveln och spela klassisk musik och sådär. Den enda som hittills tycks bry sig om Bäbo II är Bäbo I (S alltså) som kommer med sin doktorsväska och lyssnar efter hjärtljud och pussar på magen och undrar saker som hur bebisen kan äta/prata/kissa/bada därinne. S storasyskonpotential alltså!

    2. Mina fogar har börjat göra ont igen.  Woho, bara fem månader kvar tills bäbot beräknas komma ut. Plus två års läketid på det. <3 <3 <3

    En annan förändring sen min livmoder började växa:

    Bedömningen av kriterierna över vad ”civilisationen” egentligen innebär har blivit aningen snävare.

    Mvh en som alltid borde befinna sig inom en tre minuters radie från en toalett.

    Mvh en som inte har befunnit sig inom en sådan idag pga förvirring när det kommer till busstidtabeller och sommartid och har ägnat nästan två timmar åt att vänta på bussar på öde hållplatser (jaja en av dessa missade bussar var mitt fel för att jag råkade kolla ner i telefonen och litade på att tanten på bänken bredvid skulle hålla koll – det gjorde hon ej).

    Men alltså till och med här ute på ett öppet fält fanns det bajamajor:

    krock