Hej

En gång googlade en person "cool ung mamma" och kom till den här platsen. En annan gång nominerade tidningen mama den här bloggen till årets bloggmama.

Men jag är cool (ja!) och ung (relativt!) och en mamma (till två!).

Bloggar mest om livet treenighet: populärkultur, fashion och feminism.

Kontakt: idaekw@hotmail.com



Kategorier

  • Barnen
  • Barnkläder
  • Böcker
  • Bröllop
  • Fashion
  • Frågor & svar
  • Genus
  • Hemmet
  • Jul
  • Kalas
  • Livet
  • Miljösnällt
  • Musik
  • Odla
  • Podden
  • Pyssel
  • Recept
  • Tävling
  • Tips
  • Tv
  • Vänta barn
  • Vlogg


  • Arkiv

  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • maj 2012


  • september, 2014

    Universitetet.

    IMG_7702.JPG

    IMG_7745.JPG

    Nackdel med att vara på uni i Härnösand en hel dag, stillasittande på obekväm stol: en får så himla ont i ryggen.

    Fördel med att vara på uni i Härnösand en hel dag, stillasittande på obekväm stol: en får ägna rätt mycket tid åt varma bad när en kommer hem igen. Vilket har lett till att jag för första gången i mitt liv har blivit en podcastlyssnare. Har liksom aldrig haft ro tidigare. Nu lyssnar jag på typ allt, till exempel flera år gamla sommarprat. Tar igen allt jag någonsin har missat.

    Hej hösten!

    IMG_7706.JPG

    Hej kompisar! En annan har så himla mycket att stå i just nu. Mvh en som lever med konstant stresspåslag.

    Till exempel plugga så att en kan bli världens bästa mattelärare (alltså jag har ju ingen mattehjärna, så just nu känns det som det skulle krävas lite mer än att plugga – typ en transplantation av något slag), vara bortrest, preppa föreläsningar om samtycke och att äga sin egen kropp, praktisera tvåbarnslivet då S haft sover-över-party, tapetsera barnrum, besöka bygghandeln, måla garderober och helt plötsligt tittar en ut genom fönstret och så har det blivit en sprillans ny årstid (ja, ny och ny är den ju inte, har upplevt typ tjugotre stycken i mina dar)!?

    Lite såhär ser det ut i S rum för tillfället (psst om en följer mig på insta @iekw kunde en få se det redan igår):

    IMG_7705.JPG

    IMG_7532.JPG

    Vad en däremot inte fick se om en följer mig på Instagram är hur garderoben såg ut innan:

    IMG_7533.JPG

    Vecka 23.

    skg

    Det här är min skugga! En liten quasiryggad person med t-rex-hand och putande buk. Och såhär går det med barnaskapandet:

    1. Om barnet skulle tycka att det är en asbra idé att komma ut nu (obs det är ingen asbra idé alls, barnet, hör du det!?) skulle hen kunna överleva! Och jag har numera rätt till en massa dyra mediciner och vård och ett (typ) AAA-pass till förlossningsavdelningen. Vad är nästa milstolpe?

    2. Fatta chocken om barnet skulle komma ut NU. Jag har inte hunnit bearbeta det här faktumet att det verkar som att vi ska få ett till barn något alls. Alla bara ”du kommer förstå efter ultraljudet, då blir allt självklart”. Eh nej!? Jag fattar noll? Det är redan helt knäppt att jag har en annan människa i min kropp? Som lever sitt liv där? Och typ… kissar och sånt. Att den dessutom ska komma in och bo i vårt hem sen? Ogreppbart.

    3. Annars har jag gått runt och spridit lögner omkring mig. Som jag härmed vill dementera: jag var visst inte större när jag väntade S.

    v22+5_jämföra3

    Tävling: Uni + Mini Empire.

    tavling2 tavling3

    Den allra första syskonmatchningen (av eventuellt hundra) fick vi i pressy av fantastiska Uni! Mitt hjärta smälter. Just nu har de nämligen ett superbra samarbete med illustratören Mini Empire: kollektionen Africa. Med allt som är bra på samma gång! Ekologiskt, savanndjur, unisex, osv.

    Vill ni inte ha ett valfritt plagg ur den kollektionen (om en inte vet hur den ser ut på pricken så finns den att beskåda på hemsidan)? Va? VA? Jag har nämligen fått äran att tävla ut det till nån av er!

    Såhär gör en för att vara med:
    Eftersom både jag och Uni delar samma syn på genus så tänkte vi att det såklart får bli fokus i tävlingen och hoppas att det kan bli en rolig diskussion.

    1. Skriv en kommentar om hur du tänker kring genus och barn! Hur viktigt är det för dig? Finns det nån genusfälla i din vardag som du hittat en asbra lösning på att du numera hoppar jämfota över den? Hur gör du för att inte begränsa barn i din närhet? Har du tips på superbra bemötande, lekar, kalastrix eller böcker? Hur får en så många möjligheter som möjligt?

    2. Vänta till den 1 oktober då den flammande bägaren väljer en vinnare.

    Lycka till!

    Ida Ekwall och halvblodsprinsen.

    IMG_7472-0.JPG

    Idag har jag suttit här och pluggat. I sängen, med exakt den här utsikten. Jag har haft rätt bra flyt idag (till exempel inte legat och ojat mig med vetekudde på bäckenet en enda sekund) (äntligen wiho) och hunnit läsa många sidor. Men som alltid när jag pluggar så måste jag då och då ta en paus och göra något som helt plötsligt blivit asviktigt. Något som i vanliga fall inte är sådär viktigt alls. Småplocka lite smutstvätt till exempel. Som att jag helt plötsligt har blivit en liten pedant med luftburen allergi mot lingonsylt på krokodilmönstrad tröja.

    Jag la boken åt sidan och reste mig upp för att slänga strumpor i tvättkorgen. Det är inte bara strumpor och krokodiltröja som helt plötsligt blivit jätteprioriterade i mitt liv. Jag rör mig runt i hela sovrummet och vattnar blommor och puffar kuddar. När jag närmar mig skolplanschen ser jag något som glimmar till i ögonvrån. En liten textrad precis under sälens labb. Snirklig blyerts som reflekterar solen. En okänd handstil. Ett meddelande jag aldrig sett förut.

    IMG_7488.JPG

    Nu ska ni gissa vilken färg boken jag håller på att läsa har.

    Och nu ska ni gissa om jag tittade efter.
    Svar nej: kommer säkert stå att jag kommer dö eller något!? Ska jag be Josef kolla efter och ta emot meddelandet åt mig? Eller låta budskapet förbli hemligt i all oändlighet?

    Två antirasister handlar kakor.

    IMG_7383.JPG

    Igår lämnade jag och barnet vårt berg och åkte ner till stan för att vara med på en antirasistisk demo. I våra matchigaste och argaste skor. Det är viktigt att visa att vi är många som inte normaliserar rasism. Så det försökte vi visa, åtminstone så länge tvååringsbenen klarade av att stå still och gravidomagen höll sig mätt.

    En av de störigaste grejerna med att vara gravid är att mitt blodsocker är lika pålitligt som typ Gollum. Helt plötsligt måste jag ha socker. Helst flera kilo på en sekund injicerat rätt in i blodet. Så även igår. Jag och barnet traskade således in på Ica för att köpa kakor till vår eftermiddagsmellis. ”Du får välja vilka kakor du vill” säger jag till henne. Idag är inget för onyttigt eller dyrt.

    S står länge och funderar. Noga funderar hon. Granskar hela kakutbudet på ICA Esplanad, hyllmeter för hyllmeter. Till slut bestämmer hon sig och tar beslutsamt ett paket och lägger i varukorgen. Ett grönt litet paket ligger på korgbottnen. Ett grönt litet paket med ekologiska digestivekex. Alltså ursäkta, men vem väljer det? Om en får välja vad som helst i hela världen (eller ja, vad som helst på Ica Esplanad)?!  Blev liksom tvungen att komplettera hennes val med chokladdoppade chokladkakor med chokladbitar av både vit och mörk choklad.

    Vårt kakfat:

    IMG_7384.JPG

    Jag tar tillbaka hånskrattet åt gravidappens påstående om att en skulle ha mycket energi i vecka 22.

    IMG_7269.JPG

    Det här är Ida Ekwall, 23 år. Hennes sambo har åkt till fjälls med jobbet den här veckan och hon är lite bitter. Dels för:

    1. Hallå jag vill också fjällvandra?! Jag har velat det i flera år. Men så har jag haft för ont i bäckenet och precis när det slutar smärta så befruktar han mitt ägg igen, den jäveln. Och åker iväg på fjällvandring med någon annan.

    2. Jag blir lämnad ensam med onda fogar och aningen sämre tålamod och stresströskel än vanligt.

    3. Tillsammans med en tvååring.

    4. I ett renoveringskaos. Där inget flyter på och fungerar som det ska. Det här är t ex vårt vardagsrum:

    vardagsrum

    Jag bedömde mina förutsättningar som överlevande ur detta veckoslut som lite sisådär. Förutspådde domedagen.

    Men ack så fel en kan ha.

    Titta bara så fridfullt barnet leker när jag hämtat hem henne från förskolan:

    IMG_7262.JPG

    I två timmar satt hon som ett litet ljus med sin nya lera. Knådade och skapade och utmanade sin kreativitet. Eller ja. Hon gjorde mest jättelätta saker som maskar och beordrade mig att göra ”helikopter med propeller som snurrar, Alfons helikopter tack”. En ba oki, schysst arbetsfördelning.

    Här gjorde jag köttbullar, makaroner, ketchup, tomat och gurka:

    IMG_7259.JPG

    Vilket också blev vår middag (fast ej gjord av lera) när hon fick välja (så snäll moder). Hon åt 9 (!!!) stycken köttbullar. Alltså det här är barnet som i vanliga fall tycker att en fjärdedels körsbärstomat är rimlig mängd middag.

    Inte en enda knäckemacksmuta eller youtubedistraktion i sikte!? Hör du det, Josef på fjället?!

    IMG_7261.JPG

    Sen tänkte jag att det skulle vara en jättebra idé att baka chokladbollar med en tvååring.

    IMG_7260.JPG

    Det var det.

    Och efter kvällsfika med tända ljuslyktor så nattar jag henne i min säng och hon klappar mig på kinden med sina mjuka tvååringstassar. ”Jag älskar dig, mammaälskling” säger hon. Hon med de stora bruna ögonen som tittar så djupt in i mina. Den lilla sälmönsterpyjamasprydda kroppen borrar in sig så nära det går och så somnar hon i min famn. Det finaste ögonblicket i mitt föräldraskap.

    Josef befinner sig på något fjäll i Jämtland. Askallt är det säkert. Och fullt med mygg.

    IMG_7263.JPG

    Om det sen var dags för det heltidsstuderande tjejjoursjobbande (tillfälligt) ensamstående gravidot att gå och lägga sig?

    Nej. Det var dags för henne att slipa och grundmåla ett par garderober.

    Det har ju hänt bra saker i mitt liv också.

    IMG_7177.JPG

    Till exempel på valdagsmorgonen var Frida (numera umeåbo) på besök. Vi åt brunch och jag fotade inget. Istället tog jag en bild på all den frukt hon lämnade kvar när hon åkte hem igen, hehe.

    IMG_7178.JPG

    Vi har tagit sovmornar och ätit frukost i sängen när S varit förkyld. Mysvabb = bästa vabben.

    IMG_7181.JPG

    Och så har jag gjort tjejjourssaker. Igår var jag och Elin på Mittuniversitetet och delade ut flygblad om vårt kommande uppstartsmöte.

    Hallå vill ni inte vara med? Vi behöver nya jourtjejer! Identifierar du dig som tjej och funderar på att engagera dig ideellt? Vill du träffa feministiska kompisar (till exempel mig!?!??!) att pysa ut din frustration med eller få stöttning och peppning av? Vill du organisera dig mot orättvisor i världen? Försöka förebygga sexualiserat våld och ändra attityden kring vad som är okej och inte okej sex? Prata normer och ideal med elever i skolan? Anordna konserter där personer som annars osynliggörs får synas? Eller planera något annat event? Få möjlighet och resurser att lyfta dina hjärtefrågor? Planera kampanjer? Skriva insändare? Välgörenhetsarrangemang? Få en himla massa asbra utbildning och erfarenheter helt gratis? Äta annanaspaj på regelbunden basis?

    KOM! Eller läs mer här.

    (TW: ätstörningar) Nu lyfter jag en kommentar som kändes lite för viktig för att ligga undangömd i kommentarsfältet.

    animal-parents-5

    Hej kompisar! Eftersom världens klokaste personer hänger och kommenterar här tänkte jag att ni kanske ville dela med er med pepp, råd och stöd till Ida och skriver såhär om graviditet och ätstörningar:

    Hej hej! Här kommer en till fråga från tjej med ångest över eventuell framtida graviditet. Kanske att du eller någon annan smarto i kommentarsfältet fortfarande vill diskutera graviditetsrelaterade frågor.

    Upplever du att det är extremt mycket tjat om vikt hos framför allt barnmorskan? För jag är verkligen jättenervös för just det.

    Hade ätstörningar (dock aldrig konstaterade av läkare eller så) i tonåren och mådde sämst i flera år. Har efter en massa pendlande hamnat på gränsen till överviktig men mår bra. Förstår att det finns risker och att det är därför de tar upp ens vikt, men jag vet inte om jag skulle orka med en massa massa prat om min vikt jämt.

    Du kanske inte är bästa personen att fråga då du uppenbarligen inte har i närheten av bmi 25 liksom, men någon annan kanske har koll? Kan man be dem att hålla viktsnack till minimum?

    animal-parents-9

    Såhär tänker jag:

    1. All mödravård är frivillig. Om du mår dåligt av att väga dig och prata vikt – låt bli! Är du orolig att de ska missa det som viktundersökningen avser att undersöka – diskutera det! Havandeskapsförgiftning kanske kan undersökas med tätare urinprov och bebisens storlek mäts ju ändå med SF-måttet (obs nu har ju inte jag någon medicinsk profession så det kanske är andra metoder som är mer lämpliga). Sätt din hälsa först så går det säkert att hitta en lösning som känns bra för dig!

    2. Om du inte tycker att barnmorskan tar det på allvar: byt, byt, BYT! Var kräsen som Hanna säger i kommentarsfältet. När jag väntade S bytte jag barnmorska. Jag har också haft problem med mat (eller ja, det har jag fortfarande under sämre perioder) fastän jag har en normkropp och när min barnmorska bemötte detta helt katastrofalt bytte jag inte bara barnmorska, utan mottagning helt. Ofta behöver en kanske inte vara så dramatisk då det brukar finnas flera att välja på under samma tak, men det kändes viktigt för mig. Stå inte ut med något som inte känns bra!

    3. Få stöd! Ätstörningsjourer brukar ha särskilt utbildade för just mammor. Mikaela tipsade i kommentarsfältet med en superbra länk till Frisk och Fris mammastöd (länk här)! Dit kan en höra av sig om en är gravid, har varit gravid eller funderar på att bli gravid.

    4. Mikaela skriver också om att det kan vara mycket fokus på vikt även i andra sammanhang, till exempel i gravidappar (någon som har förslag på gravidapp utan viktfokus?). Jag själv upplever hetsen som allra störst på föräldraforum och i facebookgrupper. I föräldragruppen jag var med i när jag väntade S (I love u queens) tog vi beslut om noll prat om vikt, kroppshets, träning och dieter. De som var intresserade av det fick göra en egen sidogrupp där såna diskussioner kunde tas. Stå inte ut med saker som du inte mår bra av, sätt dig själv främst!

    Har ni något att tillägga, kompisar? Upplevde ni någon vikthets? Hur hanterade ni det?

    Två printscreens.

    1.
    print1

    HAHAHAHA.

    Nej.

    2. Världens bästa Bianca och Tiffany Kronlöf efterlyste historier på bland annat temat ”då visste jag inte vad jag skulle säga” till säsong två av världsqueenliga Full Patte. Så jag skickade in historien om när en person på ett studentflak (med våldtäktsskämt på lakanet, ni vet) skrek ”visa fittan” till mig och S. Och fick svar:

    print2

    <3