En gång googlade en person "cool ung mamma" och kom till den här platsen. En annan gång nominerade tidningen mama den här bloggen till årets bloggmama.

Men jag är cool (ja!) och ung (relativt!) och en mamma (till två!).

Bloggar mest om livets treenighet: populärkultur, inredning och vårt himla försök att leva hållbart som familj.

Kontakt: idaekw@hotmail.com



Arkiv

Kategorier





december, 2014

2014, såhär minns jag dig!

2014_2

Mitt nyårslöfte för 2014 var att flytta. Och det gjorde vi ju! Äntligen! Bort från stan och bullriga bilar och krogbesökare. Bort från bilolyckor och lekparksbrist och inga lekkompisar bland grannarna.

Nu bor vi i förorten med skogsstigar och gräsmattor och S har fått ett eget rum som hon älskar. Och när en flyttar till större får en ju också plats med fler:

2014_1

Största delen av året har jag varit gravid. I våras fick vi veta att en till liten familjemedlem skulle flytta in i vår queenliga familj. Under världens varmaste sommar låg jag under sängen med en fläkt och mådde illa. Vi har känt sparkar och varit på ultraljud och räknat ner och nu är det bara några veckor kvar!

2014_4

Jag har rest cirka inget (eller jo till Brunflo och Storhullsjön och Björkvik) (men ej till typ Dubai), men haft så fina dagar ändå.

En heldag i S godmothers sommarstuga, stockholmsweekend och jag hade en hel helg med mina smurtiga hjärnor hemma hos Hanna. Jag och Josef åkte superspontant till Härnta och såg asgrymma Silvana Imam. (Alkoholfri)öl och chippar på vår alldeles egna balkong med världens åskoväder framför oss. Och så alla kvällsbad i min mormor och morfars stuga. Hur det lilla havsmonstret aldrig ville kliva upp. Att köpa glass av glassbilen på landsvägar, observera myrstackar och äta middag alldeles för sent ute på altanen. Så himla bra sommar (förutom när jag låg under sängen och mådde illa)!

2014_3

Men mest av allt har det varit en himla massa aktivism, antirasism och feminism. Vi har vänt ryggen mot rasism, stått upp för allas lika värde och mänskliga rättigheter. Jag blev normkritisk sexualupplysande informatör för RFSU och har tjejjourat mer än någonsin. Vi har demonstrerat och manifesterat, aktivistat och organiserat.

Och nu väntar ett nytt år! Hej 2015, jag tänker att det kommer bli ännu mer kamp för ett jämställt samhälle fritt från sexuellt våld. Den här gången med en minis under armen. Det kommer bli en del såriga bröstvårtor och vaknätter. En liten liten mage med magknip och en större (men ändå liten) person som ska bli storasyster för första gången. Ett första leende och syskonbråk. Och jag ska bli tvåbarnsförälder!?

Nyårsoutfitten fixad

nr1

Hittade nämligen en matchig tröja till mina mjukisbyxor på mellandagsrea. Mvh Höggravid Gravidsson. Mina enda nyårsplaner är att äta. Hela dagen.

Frågade S vad hon ville göra och hon ba ”äta popcorn, inte äta lillasyskon”. Nä och det var väl tur det. Eftersom det hade varit rätt svårt att äta lillasyskonet. Eftersom hen redan befinner sig i min mage.

Bloggvärldens största snyltare.

10893763_10152455018877751_724723343_n

ns2

Hej. Här sitter bloggvärldens största snyltare. Jag alltså. För idag har Josefin + familj varit här med lyxig hemleverans av bäbisprylar från bloggvärldens alla hörn. Ett babyskydd som bott hemma hos dem den senaste tiden och ett babynest som kommer från Lois. Så himla snälla (plus båda skriver asbra bloggar, läs läs läs)! <3

S fick träffa en livslevande bebis för första gången på cirka ett halvår. Besöket resulterade i:

1. Förtjusning. Hon blev så pass förtjust att hon för första gången i världshistorien bestämde att nattsagans handling inte skulle kretsa kring henne själv. Utan om ”bäjbisen Bu”.

2. Förhandling. Ja, när hon insåg det faktum att jättepaketet med prickigt babynest inte var till henne utan hennes ofödda syskon.

- Det är bebisen som ska sova där. Det är bebisens babynest.

- Jag är bäjbisen.

ns1_1

Ok.

Status: svullet ansikte och inget luktsinne.

image

image

Hej hallå! Vi har fortfarande jullov. Det är snorkallt och vi leker med julklappar, går på bio och träffar hemvändare.

image

Vår gran har dött. Jag ville ju ta in den redan till andra advent så att vi kunde njuta av grandoften läääääänge.

En (1!!!) dag senare förlorade jag mitt luktsinne i den oändliga förkylningen. Det har ännu inte återvänt.

Luktsinneslösheten har varit lite problematiskt för mig, till exempel då Josef önskade sig att jag skulle lukta ut en ny parfym till honom i julklapp. Känner ej skillnad på sandelträd och mandariner eller en rutten häst. Känner nämligen inget. Alls. I hela världen. Ha ha ha. God jul Josef.

36+0

Idag gick jag in i vecka 37. Funderar mest på om det är en dålig idé att förnya sitt leg (som gick ut i maj i år, oooooops) med en höggravid kropp (inklusive ansikte)?

Börjar bli störigt att leva utanför systemet. Identitetslös. Meeeen kommer jag ångra mig  i framtiden och tycka att det var världens sämsta idé varje gång jag tvingas använda legget? En bild som ska representera mig i fem oändliga år? Har cirka motsatsen till gravidglow nämligen. Eller kommer jag tycka att det är lite gölligt?

Ooooooch måste jag kunna legitimera mig när jag föder barn? Helt sjukt annars väl? Kan ju säga att jag är vem som helst? Någon kunglig person till exempel. Se till att min andra avkomma får apanage i resten av sitt liv.

Julen 2014.

image

Hej kompisar! God jul i efterskott! Det här är den enda bilden jag tog under julafton: på väg till julfirande. Så himla smidigt att ha en syskonvagn men ännu inget syskon.

jl1

Jag är frisk nu också. Prick den här klänningen bar jag på kvällen innan jag blev sjuk. Nu när jag mår bra igen har den hunnit bli för liten?!

Sa ju att jag var sjuk i tretton år.

jl2

Sen vi senast hördes har vi mest lekt med alla nya leksaker. S har fått så himla fina julklappar. Till exempel de här kakorna och glassarna som min mamma har gjort.

S ba ”Mamma, jag vet, den rosa glasstruten är din. Det är kanske jordgubbssås på eller kanske blod”.

En vet ju vad en hoppas på, det gör en.

Dan före dopparedan.

ups1

image

Idag pulsade vi ut för att ta bussen ner till stan.

ups2

Egentligen skulle jag bara köpa de allra sista julklapparna. Men hallå, vem kan motstå syskonmatchade pyjamasar? Med valmönster!?

ups3

Här sitter världens bästa köttbullsrullare.

Och efter middagen (fastän det kanske mest var dags att läsa en bamsetidning, varva ner och gå och lägga sig) gick vi ut och åkte pulka. Jag rör mig rätt långsamt. Känner mig som en boss i ett tv-spel. Superlångsam och superstor. Mitt uppdrag är mest att ropa ”klara, färdiga, gå”.

image

Smygjulat.

image

image

Imorgon är det julafton men vi har redan firat och ätit prinskorv och öppnat paket. Två gånger. Hos min pappa med alla mina syskon och hemma hos mig med mina barndomskompisar. (Gissa förresten vem som har gjort en lussebulle som ser ut som en lussebulle och vem som har gjort en lussebulle som är ”en stor pannkaka och en mellanpannkaka och en liten pannkaka” – som sen jäste)

Till exempel fick jag och mina barndomsfriendz matchande halsband med motveringen ”att vi kan va bffs på riktigt”:

kl1

Alltså det stod inte ”Ida” på allas halsband. Det stod ”Frida” och ”Maija” också. (Lite synd, hade varit ballt att leda ett gäng)

Annars har vi mest haft det typiskt jullovigt:

image

Vecka 36.

image

1. Jag tror att jag har glömt säga det, men jag har ju varit så gott som smärtfri i bäckenet under hela graviditeten. Fram tills nu då. Efter jag var gravid sist hade jag svinont i nästan två år och tänkte att allt skulle bli mycket värre igen när det började om på ny kula (he he he). Men icke. Att vara gravid kan ju vara lite som att vara på spa. Ja. Fram tills nu. Nu gör det ont igen.

2. Vi har packat bb-väskan. Är så himla avis på framtids-ida!? Josef har till exempel köpt hur mycket godis som helst till henne. Och jag har avvarat alla mina skönaste plagg: mjukaste koftan, bästa pyjamasbyxorna, sprillans strumpor, osv. Jag förstår att hon möjligtvis förtjänar att ha det nice efter att ha genomgått en förlossning, men antagligen kommer hon ändå inte bry sig så hemskt mycket om något annat än den där nyfödlingen vid hennes barm. Inte intressera sig för 4 stycken kexchokladkakor mitt i all bebisgos. Inte intressera sig så särskilt mycket alls faktiskt. Skulle njuta mycket mycket mer om jag åt dom nu. Det är allt jag säger.

Såhär lät år 2014.

Laurene Boglio makes quirky drawings that dance into motion. See more at Visual News: www.visualnews.com/2013/08/07/laurene-boglios-quirky-drawings-dance-into-motion/

I början av året fastslog jag följande nyårslöfte efter att ha insett att jag verkligen verkligen har noll koll: 2014 är året då jag ska börja lyssna på musik igen. Jag är för ung för att stanna i musiksmaken! Jag kan inte vara dömd att lyssna på samma låtar om och om och om igen tills jag blir pensio och dör! Försumma mitt öra ytterligare pga småbarnsförälderi!

Då satte jag även ihop en playlist för alla oss som hade missat år 2013.

Och NUUUU, kommer listan för år 2014. HÄR är den. <– En lista för oss som missade hela år 2014 (aka best of år 2014)

14 nya punkter (mest om snor och världens tråkigaste mamma).

1. Ahhhhhh, nu måste jag få bli frisk. Igår försökte vi städa ut varenda bacill ur vårt hem.

2. Till exempel såg det ut såhär när älskade lilla goseräven blev instängd i en tvättmaskin. Där satt S och vakade vid hens sida. Såg hur trumman fylldes med vatten och bubblor. Hur Räven kastades fram och tillbaka och snurrade runt och runt och runt.

tvr1

3. Sen återförenades de efter 45 minuter. S (som i vanliga fall skriker av en minimini droppe vatten på strumpan och kräver omedelbart sockutbyte) omfamnade genomblöt räv och vägrade släppa taget.

4. Jag har för övrigt varit så himla tråkig den senaste veckan. Mest bara legat under ett gammalt täcke i ett hörn.

5. Vilket har resulterat i att barnet har lessnat på mig. Och väljer numera bort mig till förmån från sin far. I alla situationer. Särskilt läggdags. Jag får verkligen inte under några som helst omständigheter vara med under läggdagsrutinen (1 nattsaga + 1 nattsång) (hon väljer alltid att nattsagan ska handla om henne själv) (inte så konstigt om en anser sig vara världens coolaste person).

6. Synd för barnet att hennes far var på julfest igår och det enda alternativet som fanns var… JAG!!!

pkt2

7. Eftersom jag fick en chans att vinna tillbaka förtroendet blev jag tvungen att berätta världens bästa nattsaga. Om en med världens bästa menar en saga om hur Mamma Mu och Kråkan hämtar S på förskolan med flygande racercyklar, hur en grävskopa kört ner i bäcken och fastnat, explosioner, eld, robotpoliser, Bamse, Nallemaja, pizza och slutligen ett stort fett sova-över-party på S rum.

8. Superexalterad unge = ej världens bästa förutsättningar för smidig läggning (gammalt föräldriskt ordspråk).

9. När hon väl lugnat ner sig, ögonen slutits och tystnaden infunnit sig (sånär som på mina snörvlingar) börjar hon störa sig på mig: ”mamma, vi ska sova nu, inte snora näsan”.

10. Sen somnade hon.

pnk1

11. Och jag satt ensam, tung, snorig och förkyld i soffan med stenhård sammandragningsmage (alltså den sprängs nästan av till exempel följande superansträngande aktiviteter: borsta tänderna, snyta sig, existera) och värkande öra. Situationen krävde nallning från understa lagret medan snorpappershögen växte. Det fattar ju alla.

12. När Josef kom hem visade jag honom vad jag hade åstadkommit.

pkt3

13. Han ba ”du är sjuk!!!”.

14. En ba ”ja, hur kan du ha missat det? har varit förkyld i 13 år nu”