Hej

En gång googlade en person "cool ung mamma" och kom till den här platsen. En annan gång nominerade tidningen mama den här bloggen till årets bloggmama.

Men jag är cool (ja!) och ung (relativt!) och en mamma (till två!).

Bloggar om vegorecept, populärkultur, genus, barnböcker, nördigheter och föräldraskap.

Kontakt: idaekw@hotmail.com



Kategorier

  • Barnen
  • Barnkläder
  • Böcker
  • Bröllop
  • Fashion
  • Frågor & svar
  • Genus
  • Hemmet
  • Jul
  • Kalas
  • Livet
  • Miljösnällt
  • Musik
  • Odla
  • Podden
  • Pyssel
  • Recept
  • Tävling
  • Tips
  • Tv
  • Vänta barn
  • Vlogg


  • Arkiv

  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • maj 2012


  • mars, 2015

    Saker som jag tycker illustrerar statusen på vårt tvåbarnsföräldraskap för tillfället:

    1. Tystnaden på denna blogg.

    2. Den här bilden på Josef när han skriver och skickar fakturor:

    IMG_3963.JPG

    Bäbo har fått ett namn!

       

     

    Det blev ingen Stånke, Bullen eller Sharkie. Nu har vi med finaste handstil fyllt i förnamnsfältet i Skatteverkets blankett. Äntligen!

    Istället blev det ett namn som egentligen var vårt enda förslag på namnlistan innan förlossningen (och som flera av er också tipsade om i namntipsningsinlägget) som vi behövde vrida och vända på i 7 veckor (lite onödigt kan en tänka pga blir samma sak baklänges som framlänges). Meeeeeen eftersom min och Josefs föräldraskapspolicy angående barnnävaro på Internet innefattar paragraf 7: rätten till att skapa sina egna piniga googleträffar, kan jag inte skriva ut namnet.

    Men jag lämnar er ej i ovisshet. Här får ni en rebus:

    namnrebus

    Såhär ammade jag aldrig när jag bara hade ett barn:

    1. Samtidigt som jag dukade middagsbordet. Den här föräldraledigheten är mitt medlemskap i soffhörnsmaffian uppsagt kan jag lova. Uppslag till framtida nobelprisvinnare: förklara sambandet mellan ökad mängd barn och minskad mängd timmar per dygn.

    2. I en klätterställning. 

    3.  

    The fab life of alla familjemedlemmarna till en nästan treåring.

    Hola! I helgen har vi haft besök av Josefs familj från queenliga hufvudstaden. De skulle nämligen träffa lillebror för första gången. Om jag fotografera detta storslagna möte? Denna högtidliga händelse? Ett once in a lifetime moment? Nej. Istället har jag till exempel fotat detta:

    IMG_3714.JPG

    Bullens öra.

    Jaja, till mitt försvar av denna snedprioritering: det är ett glittrigt öra.

    IMG_3712.JPG

    Det är nämligen så att S har pysslat med glitter (igen) och det innebär att alla familjemedlemmar blir glittriga i en tid framöver. Alla:

    IMG_3223.JPG

    Även föremål som bord, strumpor, varenda kvadratmeter av vårt golv samt Josefs designerjeans som han ska ha på sig på jobbet på t ex viktigt kundmöte blir pimpat med rosa glitter.

    IMG_3224.JPG

    The fab life of a nästan treåring.

    - Jag är en groda!

    - Jaha, vilken färg är grodan?

    - Glittrig med många färger som en regnbåge och rosa och med strössel på och med en glass i handen och ett äpple i andra handen och dricker med foten *schlurp*

    Ja. Okej. Hade förväntat mig svaret ”grön”.

    grodor

    Dagens tips dagens tips tralalala dagens tips!

    1. Till dig som vill gråta en skvätt:

    2. Till alla teknikintresserade tjejer i åldern 11-18 år: Tekla är en sprillanz teknikfestival som äger rum på KTH den artonde april. Wiho! Robotprogrammering, speldesign, 3D-printning och en massa annat fett. Arrangeras av bland annat Robyn, mer info och anmälan kan göras här.

    3. Till alla som jobbar eller kommer jobba inom skolan, kolla hit —> RFSU har lanserat ett nytt alldeles gratis skolmaterial för att jobba praktiskt med samtycke och förebygga sexuella övergrepp. Hur bra? Finns här.

    4. Till alla ammande personer som är spyless på sin garderob bestående av till exempel endast fem amningslinnen från Lindex i färgerna svart och vitt: Idag hittade jag en supermjuk byxdress som dessutom var både: 1. amningsvänlig. 2. inte basfärgad. 249 kronor på Bikbok:

    bikbok

     

    Tre punkter om sömn.

    1. Det där med att om två personer konverserar och den ena personen viskar så börjar den andra personen viska tillbaka per automatik stämmer inte när en kommunicerar med en tvååring. Hen börjar istället typ skrikskratta inom en radie av asnära från Bullens öra.

    2. Följande händelse: Bullen sover äntligen i sin säng efter en maratonsession av övertrötthet och alla sövartricks i boken, då en hör en välbekant röst från sovrummet:

    - Åh äntligen! Lillebror är vaken! Som jag har saknat henne (jaja pronomen är inte så centralt i ordförrådet ännu)!
    - Kan det ha något att göra med att du gick in och väckte din lillebror? KANSKE!?!?

    3. Fast svårväckt är han ju inte exakt. Till exempel hoppade han till lika klarvaket som om en blåval hade kraschlandat bredvid honom i spjälisen av följande ljud: katt river ner en pocketbok i en hög av supermjuka handdukar. Alltså hallå dramaqueen! Det lät typ inget? Som en ström av luft som pressades ur luftfickor på platsen där boken landade möjligtvis.

    Jaha. Kul jul. Sover bebisen nu då?

    zzz1

    Ett vardagsinlägg <—- tecken på att min bloggtorka är över. Kanske.

    IMG_3439.JPG

    Något som får mig att älska honom extra mycket är när jag tänker på hur hjälplös han egentligen är. Hur beroende han är av mig (eller någon annan ansvarsfull person med matnings- och blöjbytarkompetens, men låt oss fokusera på mig här). Tänk om han skulle vara ensam ute i skogen, så sårbar och liten. Det får mig att vilja krama honom och aldrig släppa taget. Viska ”inget ont ska någonsin hända dig” i hans lilla bebiöra. Ha honom boendes i barnkammaren tills han är typ 43 (jaja, om han betalar en del av hyran).

    Sedan tänker jag på att om han nu faktiskt är så mån om att jag ska vilja ta hand om honom så borde han sluta störa mig hela nätterna. Borde han inte ställa sig in lite mer? Fjäska lite? Ge mig en sovmorgon och lite olika spaprodukter från Body Shop istället för att hacka upp min nattsömn i atomer? Hur länge har han tänkt leva på sitt utseende?!?!

    IMG_3437.JPG

    Efter en särskilt sömnlös natt är jag extra glad att vi har så många fina personer i vår närhet som vill hjälpa till och ställer upp och stöttar. Och som till exempel ser till att S inte ruttnar av tristess när hennes mor (alltså jag) är en maratonammande zombie i ett soffhörn.

    Häromdagen kom Frida (aka S godmother) hit med hembakade bullar och presenter och lånade med sig ungen på skogsäventyr. Och lämnade tillbaka mitt barn nån timme senare, då med ett strålande humör och två små tussilagosar i sin tvååringshand (S hand alltså, Fridas hand är äldre än så <– lika gammal som Frida själv alltså).

    IMG_3438.JPG

    Jag fick frågan i kommentarsfältet om vi är nöjd med vår vagn (Brio Wave). Mja. Det fanns nog en anledning till att inte en enda person har tipsat oss om den här modellen när vi funderat på syskonvagn alltså. Den är nog rätt klumpig och tung att svänga med för en (relativt) nyförlöst kropp och den kommer knappt in genom vår dörr, samtidigt som den är trång i sitt/liggdelen (hur nu den ekvationen går ihop, ungefär som motsatsen till narniagarderoben) (Bullen tar dock mest plats så antar att det blir bättre när han kan variera sin kropp i andra positioner än följande: lealös spagetti). Meeeeen de kan i alla fall hålla varandras händer när vi är ute på promenad.

    Egentid.

    IMG_3364.JPG

    I helgen hade jag och S lite ensamtid med varandra. Alfons på bio, det exotiska färdmedlet buss och sin mors odelade uppmärksamhet.

    Det kändes behövligt eftersom hon den senaste tiden välkomnat hem sin far från jobbet såhär: ”Pappa, du måste lyfta lillebror, det är din tur, mamma ska leka med mig”. Lite synd om Josef kanske, som säkert längtat efter sitt barn hela långa arbetsdagen (när han inte gjort lyxiga jobbarsaker som att ostört samtalat med vuxna individer, burit en tröja som inte varit marinerad i en annan persons kräks under en period längre än en kvart eller ätit lunch som inte hunnit svalna <– detta med två händer tillgängliga).

    Men hellre detta mottagande än när hon sprang igenom hallen för att möta honom med ”Äntligen! Pappas telefon är hemma!” kan jag tycka. Nu får han ju i alla fall träffa en av sina avkommor. Även om denna person förser hans kläder med nya spännande fläckar.

    En monsterälskare på treårskontroll.

    Om två månader ska vi ta med storbarnet på treårskontroll på BVC. Jag har hört ryktesvägen att en av undersökningarna är huruvida barnet kan rita en huvudfoting eller ej.

    Och det kan väl S. Här har hon till exempel ritat (från vänster): sig själv och sin lillebror (”med pyjamas på”):

    IMG_3365-1.JPG

    Ja. Lillebror har 6 stycken ben och S själv har jättemånga (typ 13) näsor. För S, hon älskar monster, skelett, spöken, vakttroll och cirka alla farliga saker. Men mest monster. Och monster kan ha hur många näsor som helst.

    Undrar vad en får för journalanteckningar för ett sådant resultat vid huvudfotingsproduktion. Och om vi bedöms som lämpliga föräldrar.