Hej

En gång googlade en person "cool ung mamma" och kom till den här platsen. En annan gång nominerade tidningen mama den här bloggen till årets bloggmama.

Men jag är cool (ja!) och ung (relativt!) och en mamma (till två!).

Bloggar om vegorecept, populärkultur, genus, barnböcker, nördigheter och föräldraskap.

Kontakt: idaekw@hotmail.com



Kategorier

  • Barnen
  • Barnkläder
  • Böcker
  • Bröllop
  • Fashion
  • Frågor & svar
  • Genus
  • Hemmet
  • Jul
  • Kalas
  • Livet
  • Miljösnällt
  • Musik
  • Odla
  • Podden
  • Pyssel
  • Recept
  • Tävling
  • Tips
  • Tv
  • Vänta barn
  • Vlogg


  • Arkiv

  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • maj 2012


  • april, 2015

    Leklandsallergi.

    Senaste gången vi var på lekland var i början av 2013. Den vintern hade vi gjort två besök varav båda följdes av kräksjuka. Vi började se en gemensam nämnare och beslutade oss för att utesluta leklandsbesök ur våra liv. Det är inte värt att vända sin magsäck ut och in för att få studsa någon timme på en uppblåsbar rutschkana. Vi har aldrig tid att vara sjuka för att sedan sätta oss i 48-timmars karantän med ett överspeedat barn. I två år undvek vi hoppborgarna och megarutschkanornas högborg. Tills i helgen.

    S fick ett erbjudande om att följa med till Drakborgen.
    ”Men hon är ju äldre nu, hon lär ju knappast slicka på leklandsmöblemang längre”
    ”Det är ju nästan maj, då är det väl inte så mycket vinterkräksjuka? Det heter ju faktiskt vinterkräksjuka”
    ”Vi har ju inte haft magsjuka på två år, kanske har vi blivit immuna?”

    Så  hon fick åka. Och några timmar senare kom hon hem och berättade lyckligt om broar och långa rutschkanor och bollar som flög och att hon aldrig ville åka hem.

    Hon gick och la sig tidigt den kvällen. Hennes föräldrar jublade och hade stora förhoppningar om många timmars nattsömn. Men så blev det inte. Vid midnatt hördes ett förtvivlat rop på hjälp från barnrummet. Du kan aldrig gissa vad som hände sen.

    Jo det kan du.

    IMG_5175.JPG

    Hemma hos Idaekw: vårtrender.

    IMG_5035.JPG

    I barnrummet syns tydliga influenser av postmagsjukeism. Det är en av de starkaste trenderna från vinterkollektionen – som familjen väljer att behålla även i vår.

    IMG_5033.JPG

    Låt inredningen bli en fest! Smycka varenda litet hörn med konfetti av klisterskyddslappar från amningspadsens baksida för en glammig känsla. Varje dag är konfettidag!

    badrum2

    : – )

    Hon stöttar mig inte alltid.

    IMG_4991.JPG

    IMG_9258.JPG

    Jag har tagit fram mina springskor igen. För lite mer än ett år sen gick jag in på Stadium och köpte ett par eftersom:

    1. Gillar tanken på att vara frisk.
    2. Gillar tanken på att leva länge.
    3. Vill kunna springa ifrån zombies vid tillfälle av jordens apokalyps. Med barn under armen. Två barn.
    4. Vill ifall jag hamnar i en diskussion med typ en snubbig snubbe igen om att män har rätt till bättre träningstider/mer tid på idrottsplanen/mer bidrag från kommunen pga manliga elitidrottare är snabbare/starkare/whatevz än kvinnliga kunna utmana honom på en springtävling. Och vinna. Och skrika ”skillnaderna mellan individer är större än mellan könen!”.

    Men det gick lite sådär med löpträningen. Till den grad att när jag tar på mig springskorna nu säger S med anklagande röst ”mamma, har du tagit mormors skor?”.

    IMG_4744.JPG

    Hon är min tuffaste kritiker. När jag har de här brallorna ba: ”men mamma, ska du gå ut i pyjamas?”.

    Är dock glad att det finns faktorer som får mig att tvivla på hennes verklighetsuppfattnings pålitlighet. Till exempel igår när vi hade köpt ett nytt sorts mjölkpaket (är ej alltid helt lätt att hitta laktosfri och ekologisk mjölk i mejerihyllan = en tager vad butiken haver = lite olika), nämligen det här:

    IMG_4990.JPG

    Och hon ba: Neeeeej, jag vill inte ha ballongmjölk. Jag vill ha komjölk!

    ballong

    En blogglista!

    Säg något som du är stolt över men som du aldrig får tillfälle att skryta om: Till exempel att TV4 såg min enorma star potential och kontaktade mig för att medverka i deras serie Unga Föräldrar. Tackade nej pga blev rädd. Och för är jag inte ens är ung. Eller att jag fick ta emot stipendium i sexan (som enda person på skolan obs obs obs) för ”min förmåga att se och bry mig om vuxna och barn i min närhet”. Och att jag är fett grym på landskapsdjur och satsdelar.

    Vilka är dina ofta använda emojis?

    IMG_4929.JPG

    Kan dock ej bära ansvar för alla. Ibland lånar jag ut telefonen till S som uppenbarligen skickar konstiga köttklubbor och playboykaniner. Och sånt här:

    IMG_4928.JPG

    Vad gjorde du igår? Åt lunch med Emelie, Elise och Malin på stan. Åkte buss med en bebi som släppte pruttar som ej exakt luktade som att en liten bebiskropp hade producerat dem. *pino*. Åt varmkorv till middag. Hälsade på hos min nyblivna (nästan) granne och barndomskompis Lina tillsammans med Frida, Ida och Valentina. Gick hem och sov.

    En bild som symboliserar denna dag:

    IMG_4310.JPG

    SKOJA! Det där är från en helt annan dag. Idag har jag haft två sömnvägrare hemma vars trötthet tagit sig uttryck i kaos och förödelse.

    Vad åt du till frukost idag? Limpa.

    Vilket är ditt lyckonummer? 5 pga hade nummer fem på klasslistan i lågstadiet (kommer för övrigt fortfarande ihåg nästan hela ordningen på den klasslistan: Ann-Sofie, Daniel, Mattias, Maija, jag, Per, osv)

    Hur såg du ut som artonåring?

    IMG_4924.JPG

    : – )

    Vilket är ditt senaste köp? En portion pasta prosciutto. Och en skrivbok och ett par byxor i storlek 62.

    IMG_9257.JPG

    Är du allergisk mot något? JA! Hostmedicinen Lepheton.

    Hur länge har du varit utan sömn som längst? När S skulle lämna min livmoder. En natt med halvdålig sömn + en hel dag + en hel natt + en dag fram till klockan 17:25. 36 timmar tyyyyyyp.

    Vilken tid på morgonen vaknar du? För tidigt. Och det ser oftast ut såhär:

    IMG_4828.JPG

    En person kan inte hålla ögonen öppna. En person fistpumpar.

    Hur ser du oftast ut till vardags? 

    IMG_4931.JPG

    Amnings-bh: Carriwell.
    Armaccessoar: ett barn som tjatar om något som jag borde göra.
    Randig pyjamas, body med lejon, stormönstrade byxor: på golvet.

    Ett ord som du aldrig lyckas stava rätt: Accessoar. Och Clas Ohlson.

    Att vara någons mamma – en ovärdig historia.

    Igår tog jag med båda barnen och åkte ner på stan för att fika. Bra plan då S tycker om chokladbollar, O mest sover när han ligger i vagnen och jag kände ett otörstligt behov av att stirra på folk. Gärna coolt folk. Därför valde vi det centralaste av centrala fik i staden. Mitt i gallerians pulserande hjärta. Wayne’s.

    Det gick till en början bra. Vi fikade och pratade favoritfilmer och om färger på engelska. När myrorna i S brallor vaknar till liv går hon till lekhörnan medan jag äter blåbärscheesecake och läser tidningen i telefonen. Efter ett tag ropar hon:

    - Kom, mamma, kom!

    Då har hon bäddat i ordning en liten säng åt mig på golvet:

    IMG_4662.JPG

    - Du ska ligga här, mamma. Här kan du sova.

    Så jag sätter mig på knä i min nybäddade säng med prinsesskronor på örngottet. Tacksam över att någon värnar om mitt skuldsatta sömnkonto.

    - Nej mamma. Sådär sover man inte. Ligg ner!

    Jag halvlägger mig ner. Inte helt bekväm med situationen att åla runt på golv i offentligheten.

    - Nej mamma. Med hela kroppen och hela huvudet.

    Något motvilligt lägger jag mig ner raklång på golvet mitt i gallerian. På den plats jag gjort bedömningen att det är störst sannolikhet att möta på Sundsvalls alla coolingar. Att säga att jag njöt av situationen är en lögn, men vad gör en inte för sitt barn?

    - Lyft på rumpan, mamma.

    Jag lyfter på rumpan.

    - Du har bajsat, mamma!

    Vid den här punkten känner jag att jag inte vill vara med längre. Att den här leken inte är så värst kul. Att det har gått för långt.

    - Det är bajs här! ropar hon över caféet.

    - Nä, nu räcker det, säger jag och sätter mig upp.

    - NEJ! Sätt dig inte! Sitt inte på bajset! DINA BAJSKORVAR BLIR PLATTA!

    Ridå.

    Den förlossningsdeprimerades överlevnadsguide.

    IMG_2785.JPG

    Hej kompisar!

    Har på sistone läst en del åsikter att en som nybliven förälder kan ha ”rätt inställning” och inte låta barnlivet styra för att behålla ett intressant, socialt och aktivt liv även med unge. Att en liksom tar bebisen under armen, ser faran och eventuella RS-virus-hotfulla nysningar i vitögat och gör alla skojiga grejer ändå. Sluta hönsa och vara lite cool och inte låta omställningen förändra ens liv.

    Tänkte väga upp det lite och avslöja exklusivt att jag har kört på helt motsatt taktik den här spädistiden; jag satsar på att vara så himla snäll mot mig själv. Inte pressa min komfortzon en centimeter. Inte stressvettas med bebis på café. Låta allt ta så lång tid det tar. Göra saker när jag känner mig redo. Gömma mig bakom stängda persienner så länge omvärlden känns läskig (den kommer sluta göra det till slut). Kan ha att göra med att jag efter förlossningen varit rätt deppad och utöver sömnbrist, maratonamning och mjölkstockning ägnat en del tid åt att kräkas av ångest också <— men mer om det senare, när jag mår bättre och har distans till hur jag har känt.

    Det är ju inte superovanligt att en mår dåligt, särskilt inte efter en förlossning. Därför tänkte jag bara punkta upp lite postförlossningsgrejer som jag har pratat med en klok vän om:

    1. Det är okej att inte känna att det är en svinkul och rosafluffig period i livet, det där med att få en ny familjemedlem. Det är okej att känna att det är nattsvart och lika festligt som i Mordor.

    2. Det finns professionell hjälp att få. Alldeles gratis och oftast med kortare kötid till samtalsstöd. Prata med BVC eller MVC!

    3. Satsa på de basala behoven. De är extra viktiga efter en förlossning. Sömn! <3

    4. Och glöm inte bort att äta. Det är bättre att äta något än ingenting alls. Strunta i avancerad kokkonst om det inte finns tid och energi till det MVH levde på en diet av delicatobollar, nyponsoppa och orostat rostbröd *fitspo*

    5. Ta emot hjälp om du har möjlighet, bli avlastad och stöttad av närstående. Du är inte ensam!

    6. Gör något för dig själv. Hitta utrymme för andningshål. Ta en promenad om det får dig att må bättre, även om du bara har tid med en pytteliten skitkort en. Eller läs en tidning, lyssna på en pod, smörj in dig i nån exklusiv svindyr kräm, gör något du tycker om att göra.

    7. Skippa alla tankar om rutiner i början om det är stressande, gör det som funkar för din familj. Låt eventuella äldre syskon vara vakna sent om det vill sig, ät micromat, stäng av telefoner. Saker kommer ordna sig, det kommer kännas bättre.

    8. Första tiden handlar om att överleva. Att prioritera att må bra.

    XOXO.

    S, snart tre år.

    IMG_4420.JPG

    Vad S önskar sig i treårspresent? Ett pippihus kanske? En brandstation i lego? En sparkcykel? En resa till Disneyland Paris?

    Nej. Hon önskar sig strössel.

    Annars leker hon mest hund och längtar rätt mycket till sitt kalas och vill skriva inbjudningskort mest hela dagarna:

    IMG_4419.JPG

    (observera att jag skev texten upp-och-ner, jag vet hur en trea ser ut!!!111)

    Hur hon läser ut ovanstående text? Såhär:
    - S.T.E.L.L.A – hund!

    Ganska gulligt kan en tycka, samtidigt är nackdelen att till exempel följande diskussion äger rum:

    - Jag ska sova på golvet!
    - Nej, du ska sova i din säng
    - Joho, jag ska sova på golvet
    - Nähä
    - Joho
    - Nej
    - Jo
    - Nej
    - Jo
    - Nej
    - Alla hundar sover på golvet

    Sant.

    Vad hon ville klä ut sig till på förskolans påskfest som vi helt hade glömt och därför blev tvungen att skrapa ihop en dräkt kvällen innan? En rosa hund som heter Syster. Det är ju något feministiskt över den utklädnaden kan jag tycka.

    Ok. Mitt liv är ju faktiskt inte bara sömnbrist och stresspåslag.

    IMG_4308.JPG

    IMG_4106.JPG

    IMG_4257.JPG

    Det är helgmornar med 160-sängen full av pyjamasungar och mjuka bebiskinder att pussa på. Igår sa dessutom S att jag är världens bästa mamma.

    Hur det ser ut när världens bästa mamma har varit ensam med två barn medan hennes partner jobbar över? Såhär:

    IMG_4311.JPG

    Välkommen hem efter en lång och stressig jobbdag, älskling! Jag vet att det var städat när du gick imorse. : – ) : – ) : – )

    Mitt barn besöker Internets mörkaste hörn.

    S tycker om att kolla runt på YouTube. Zappa mellan Bamse i trollskogen och pedagogiska filmer om att lära sig räkna på ryska. Som förälder till ett surfande barn bör en vara närvarande. De mörkaste sidorna av Internet bör ingen se. Särskilt inte en treåring. Det är en förälders roll att vara en guidande betlehemsstjärna bort från avhuggna lemmar, spöken och personer som spyr i muggar. Eller åtminstone finnas där för att kunna samtala om varför någon typ dricker sitt eget kräks. Men det är inte helt enkelt att ha full koll när en till exempel även är förälder åt ett annat barn som har önskemål om att bli buren runt och runt och runt i hemmet och absolut inte under några omständigheter stå stilla och observera vad storasyster gör på datapatan.

    För några dagar sen hände det. S hamnade av en slump på en relaterad video; S hamnade på en best-of-Mårran-film. Alltså hallå, vad är Mumin för barnprogram egentligen? Mårran är ju apläskig på riktigt!?!?

    mumin2

    Med varenda argument jag kunde komma på försökte jag övertala henne att i samförstånd byta till en annan film. Jag körde till och med det-här-ska-jag-aldrig-göra-som-förälder-argumentet: upplysa henne om att hennes beskyddare (aka jag) faktiskt blir rädd. Att klippan i stormen svajar. Att det här faktiskt är skitläskigt.

    - Nä hörru, nu byter vi film, Mårran är ju faktiskt läskig.
    - Nej mamma, hon är inte läskig, hon är rolig. Hon åker bara skridskor.

    mumin3

    Kanske sant.

    Fyra punkter angående mitt tidspressade schema (att vara föräldraledig är ej exakt synonymt med att bara vara ledig).

    1. Jag har slutat sminka mig. Detta för att jag ska slippa behöva torka bort sminket innan jag går och lägger mig och därav få en tre minuter kortare kvällsrutin = tre minuter mer sömn.

    2. Sifo har ringt fyra gånger de senaste dagarna och undrat om jag har 5 till 10 minuter över för att delta i en undersökning om pensionsinformation. Om jag har haft det? Om jag kommer ha det den närmaste tiden? : – )

    3. Eller ja, lite fritid har en ju emellanåt. Till exempel när barnen har gått och lagt sig för kvällen. För tillfället försöker jag och Josef avnjuta Interstellar aka en 169 minuter lång film. Igår hann vi se 45 minuter, ikväll har vi en lucka i schemat på typ 11 minuter. Inte exakt de bästa förutsättningarna för god filmupplevelse, det kan jag inte påstå.

    4. Min bildserie ”Josef multitaskar” fortsätter med denna bild; Josef söver bebis, är middagssällskap, agerar klätterställning och kollar igenom deklarationen:

    IMG_4107.JPG