Att prata övergrepp och gränser med sina barn.

my body

Hej! Fick en läsarfråga om hur en pratar gränser och får barn att förstå att en äger sin egen kropp och att den är jättebäst. Så knäppt att jag inte bloggat om det här förut, men nu kommer ett stort inlägg med tips. Rädda Barnen uppger att tre barn i varje klass blir sexuellt utnyttjade, 85% innan elva års ålder. Många som utsatts berättar att de inte förstod att något var fel förrän senare och kände att de saknade verktyg för att skydda sig själv och sin integritet.

Så nu kommer kanske mitt allra viktigaste blogginlägg. Mina tips (från mina år i tjejjoursrörelsen och RFSU, men främst som förälder):

1. Se till att prata om rätten till sin egen kropp, att den är värdefull och att en själv alltid bestämmer över sin egen kropp. Det här behöver inte vara ett jättestort och allvarligt nu-stänger-vi-av-plattan-och-sätter-oss-vid-matbordet-och-pratar-samtal, utan hellre små, avdramatiserade och återkommande: “nu frågade jag dig om jag kan få en kram för det är alltid du som bestämmer vad som känns okej” eller ”visst kommer du ihåg att ingen får röra din kropp om du inte vill, det är du som bestämmer”.

body2

2. Hjälp till att skapa utrymme för barnet att reflektera över sina gränser och ge alternativ att säga nej. Istället för att uppmana “ge faster Märta en hejdåkram nu” så kan en fråga “Nu ska faster Märta gå hem, vi kanske kan säga hejdå. Vad tycker du; ska vi vinka eller ge en hejdåkram?”.

3. Fråga innan du kramar och pussar ditt barn. Och låt bli att värdera svaret du får – oavsett om det blir ett ja eller nej.

4. Visa att det är okej att säga nej även till personer en tycker om. En har alltid rätt att säga ifrån. De allra flesta sexuella övergrepp sker på en “trygg plats” av någon som en känner. Prata om att en alltid får säga nej och stötta ditt barn när hen gör det: när en kompis eller syskon vill leka en lek som en inte vill vara med på eller på julkortsfotograferingen när ens förälder har tänkt att en ska ha jättesöta matchande tomteluvor och kramas med sitt syskon.

consent3

5. Och att det är viktigt att lyssna på andras nej. När någon annan säger ”nej” får en inte fortsätta. Om en inte lyssnar kan man göra hen ledsen eller arg.

6. Prata om hemligheter. Berätta att det finns både bra och tråkiga hemlisar. Om en hemlighet ger en dålig känsla är det inte bra att hålla den inom sig. En får alltid berätta för en vuxen när det inte känns bra, oavsett om det är en hemlis eller inte.

princess

7. Se till att namnge könsorganet för att ge verktyg att kunna prata om det om barnet skulle behöva. Ordet “snopp” har ju funnits i ordlistan hur länge som helst, medan “snippa” bara sen 2006.

8. Prata om att det finns privata områden på kroppen (snoppen, snippan, rumpa och munnen) som har särskilda regler. Vuxna får inte lov att ta på ett barns snopp, snippa eller rumpa. Men ibland måste vuxna göra det. Till exempel en doktor som ska undersöka om en har ont eller är sjuk. Ett litet barn kanske behöver hjälp att torka sig efter hen har varit på toaletten eller med att tvätta sig. Men en vuxen får aldrig röra ett barn där på något konstigt sätt som en inte förstår. Det är alltid de vuxna som gör fel då, inte barnen. Det står i lagen.

9. Läs böcker på temat tillsammans: Liten av Stina Wirsén eller Vilda säger nej av Marie Bosson Rydell tipsar Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Då får en möjlighet att prata mer om en inte riktigt hittar tillfällen.

motherchild

10. Genom att vara öppen och prata återkommande om gränser och kroppen så visar en också var ens barn kan vända sig om något skulle hända. Att det är okej att berätta om något inte känts okej.

11. Var öppen med att du vill att ditt barn berättar om det har hänt något som inte kändes okej och att du alltid vill lyssna ”Du får alltid berätta för mig om någon är dum mot mig eller om någon tar på dina privata delar av kroppen. Eller så kan du berätta för en annan vuxen om du hellre vill”.