Hej

En gång googlade en person "cool ung mamma" och kom till den här platsen. En annan gång nominerade tidningen mama den här bloggen till årets bloggmama.

Men jag är cool (ja!) och ung (relativt!) och en mamma (till två!).

Bloggar mest om livet treenighet: populärkultur, fashion och feminism.

Kontakt: idaekw@hotmail.com



Kategorier

  • Barnen
  • Barnkläder
  • Böcker
  • Bröllop
  • Fashion
  • Frågor & svar
  • Genus
  • Hemmet
  • Jul
  • Kalas
  • Livet
  • Miljösnällt
  • Musik
  • Odla
  • Podden
  • Pyssel
  • Recept
  • Tävling
  • Tips
  • Tv
  • Vänta barn
  • Vlogg


  • Arkiv

  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • maj 2012


  • Kategori: Frågor & svar

    Svar på kommentarer.

    b3

    Det är rätt kul ändå för du och jag bär barn samtidigt. När jag väntade min äldre så va du gravid (födde lite innan tror jag) och nu när barn nummer två ligger i magen och gror så är du också gravid. Det skiljer bara en vecka den här gången. Kul att läsa en blogg om att få fler barn. Många som skriver är ju gravida med första barnet. Är sjukskriven just nu så bloggar är rätt najs att läsa. Strongt av dig att plugga samtidigt! Vet inte om du sagt det men när går du på ledighet? Hur länge har du tänkt att vara hemma? Och vad tycker du att skillnaderna är mellan att vänta barn 1 och 2? Kram

    Hej! Vad roligt! Jag har tänkt att jag ska läsa klart hela den här terminen (som slutar 18 januari) (5 dagar innan BF) och sen tänkte jag vara hemma i ungefär 9 månader. Så ser planen ut just nu i alla fall. Men saker kan förändras och orkar inte kroppen så är det så, jag kan inte göra mer än vad jag räcker till. Då kanske jag slutar plugga tidigare. Vi får se!

    Jag tycker att allt känns ungefär tvärtom den här gången?!

    Då: asnervös inför förlossningen.

    Nu: inte det minsta rädd alls.

    Då: längtade galet och olidligt mycket tills bebisen skulle komma ut. Föreställde mig livet med unge som mjuka små fötter på fluffiga täcken och bebisskratt.

    Nu: tiden går hur snabbt som helst och jag är livrädd för hur det kommer bli när Bäbo II kommer (och kanske främst att det innebär att jag ska bli tvåbarnsförälder). Josef kommer jobba mycket mer nu än när S var en liten bebis. Och jag kommer vara ensam mycket mer. Ha ansvar. Inte räcka till. Två ungar är fler än en ensam förälder. Plus att jag numera vet hur mycket jag tycker om oupphackad sömn?! Föreställer mig att jag aldrig kommer få en lugn stund: typ springa från maratonamning till en heinrichmanöver för att någon satt en krita i halsen till att torka upp fyra liter blåbärssoppa.

    image

    Vart har du hittat den super fina gula filten???

    Hej! Det är min mamma som har stickat den – helt fristajlat.

    Ytterligare en köpfråga. Påslakanen, så snygga! Var hittar man sådana?

    Tack! Amningskudden med elefanter är från Rätt Start och filten och påslakanet  är flera år gamla från Åhlens.

    pslk1

    Hej Ida, min sondotter fyller 2 år i januari och jag har inte en blekaste vad jag ska köpa i julklapp eller födelsedagspresent!! Vad köper en till en 2 åring? kram

    Hej! Åh vad svårt! De saker som S kommer få i julklapp kommer kanske inte andra jämnåriga gilla lika mycket alls, eftersom vi utgår ifrån hennes intressen (Totoro, rymden och alfabetet) (typiskt bra intressen). Tänker att det är fint att ge bort något som ni kan göra tillsammans? Ett biobesök (det brukar gå kortare filmer på söndagförmiddagar som tvååringsben kanske orkar med), barnteater, klippkort på badhuset, besök på museum/science center eller en tågutflykt till grannstaden för att fika?

    Annars är det här en fin grej som jag vill ge till min dotter:

    karinskonstgrepp2

    Från Karins konstgrepp.

    Hej Ida! Jag pluggar också till lärare och håller just nu på med en hemtenta som handlar om normer gällande genus och sexualitet. Kom att tänka på din utbildning genom RFSU (?) om sex och samlevnad, den vill jag gå! Det finns så himla mycket att jobba med när det kommer till dessa frågor. Kan du inte berätta lite mer om hur du hittade utbildningen, hur den varit osv? Det skulle göra mig jätteglad! Kram

    Vad roligt! Jag gick RFSUs informatörsutbildning och den var superbra! Här kan en läsa mer. Nu är anmälan öppen i Umeå till exempel. Tips tips!

    Den är 40 timmar lång och handlar om sexualitet, kroppen, relationer, normkritik, gråzoner och rättigheter bland annat. Upplägget kan se lite olika ut på olika ställen. Ibland ligger kursen under flera kvällar utspridda under en längre period, när jag gick var alla pass ihopklumpade under två hela helger med en veckas mellanrum.

    Jag har skrivit ett inlägg här när jag var där.

    Jag lärde mig jättemycket och det allra bästa var kanske normkritiken. Normkritik är ju superviktigt när en arbetar i skolan och i likabehandlingsarbetet, men det är också något som jag har med mig alltid i alla situationer i mitt liv. Dessutom är det ju hur roligt som helst att sedan få komma ut och prata med framtida generationer som har så bra saker att säga och generellt bara asnice åsikter. Och att ha fått lära mig att prata om sexualitet och kroppar utan skam och tabu har gjort mitt liv så himla mycket lättare (tänker att det också är en bra grej i jobbet som lärare eftersom sex- och samlevnad ingår i så många kursplaner).

    IMG_0947.JPG

    Svar på frågestund del 3.

    6_3

    Hur gjorde ni med föräldraledigheten med S och hur tänker ni nu?

    Hej! Vi tänker att vi ska dela lika den här gången.

    Det gjorde vi inte förra gången riktigt. Jag tog ut fler dagar än Josef. Det berodde dels på att vi vid den tidpunkten var:
    1. En student.
    2. En student som hade bestämt sig för att hoppa av sitt program och skola om sig.
    3. Under större ekonomisk press.

    Så den som hade sysselsättning fick ägna sig åt den och ta sin examen, medan den andra (jag) läste upp behörighet på halvfart från hemmet och väntade på att lärarprogrammet skulle ha intagning. Och var med barnet såklart.

    Skillnaden den här gången är att:
    1. Båda har sysselsättning.
    2. Josef har ett jobb och fasta arbetstider och ett kontor som inte är vid köksbordet = ej lika flexibelt = ännu viktigare att vi fördelar föräldraförsäkringen jämställt – för alla i vår familj! Massa fördelar: jag får komma ut i arbetslivet snabbare, mindre separationsrisk, större sannolikhet att Josef får bättre kontakt med sina barn även senare i livet, osv.

    9_1

    Hej Ida!
    Jag har funderat lite över det här med hur du tänkt med din utbildning. Jag har följt din blogg sen början och då skrev du att du ville bli klar med studierna och inte ha fler barn förrän om 100 år (okej, inte direktcitat, men det var så jag tolkade det).
    Hur tänker du nu, när du är gravid?

    Hej! Jag är inte helt säker ännu. Som det känns nu kommer jag inte vilja plugga samtidigt som jag är föräldraledig, även fast utbildningen är på distans. Jag tyckte det var rätt tungt att inte kunna göra något helhjärtat när jag var hemma med S (vara konstant stressad när en är i lekparken pga inte ägnar sig åt studier, ha konstant dåligt samvete när en pluggar pga ej ägnar sig åt barnet). Tiden när en är hemma med sitt barn är ju så himla kort och det här är nog sista gången jag kommer göra det här (åtminstone på typ 100 år heheh) – det får vara värt att ta ett uppehåll och bli klar lite senare.

    Men bara lite.

    Min skola vill dock att jag ska vara hemma i ett helt år (då får jag eventuellt försöka vikariera lite). Jag vill helst bara vara hemma en termin. Ska boka in ett möte och göra en plan, så ännu är det inte riktigt bestämt.

    IMG_8287.JPG

    Vad saknar du mest från tiden innan du hade barn?

    1. Att kunna åka iväg utan att behöva gå en brottningsmatch med en tvååring och en overall och en bilbarnstol först.
    2. Att kunna äta ostkrokar till frukost.

    IMG_8216.JPG

    (TW: ätstörningar) Nu lyfter jag en kommentar som kändes lite för viktig för att ligga undangömd i kommentarsfältet.

    animal-parents-5

    Hej kompisar! Eftersom världens klokaste personer hänger och kommenterar här tänkte jag att ni kanske ville dela med er med pepp, råd och stöd till Ida och skriver såhär om graviditet och ätstörningar:

    Hej hej! Här kommer en till fråga från tjej med ångest över eventuell framtida graviditet. Kanske att du eller någon annan smarto i kommentarsfältet fortfarande vill diskutera graviditetsrelaterade frågor.

    Upplever du att det är extremt mycket tjat om vikt hos framför allt barnmorskan? För jag är verkligen jättenervös för just det.

    Hade ätstörningar (dock aldrig konstaterade av läkare eller så) i tonåren och mådde sämst i flera år. Har efter en massa pendlande hamnat på gränsen till överviktig men mår bra. Förstår att det finns risker och att det är därför de tar upp ens vikt, men jag vet inte om jag skulle orka med en massa massa prat om min vikt jämt.

    Du kanske inte är bästa personen att fråga då du uppenbarligen inte har i närheten av bmi 25 liksom, men någon annan kanske har koll? Kan man be dem att hålla viktsnack till minimum?

    animal-parents-9

    Såhär tänker jag:

    1. All mödravård är frivillig. Om du mår dåligt av att väga dig och prata vikt – låt bli! Är du orolig att de ska missa det som viktundersökningen avser att undersöka – diskutera det! Havandeskapsförgiftning kanske kan undersökas med tätare urinprov och bebisens storlek mäts ju ändå med SF-måttet (obs nu har ju inte jag någon medicinsk profession så det kanske är andra metoder som är mer lämpliga). Sätt din hälsa först så går det säkert att hitta en lösning som känns bra för dig!

    2. Om du inte tycker att barnmorskan tar det på allvar: byt, byt, BYT! Var kräsen som Hanna säger i kommentarsfältet. När jag väntade S bytte jag barnmorska. Jag har också haft problem med mat (eller ja, det har jag fortfarande under sämre perioder) fastän jag har en normkropp och när min barnmorska bemötte detta helt katastrofalt bytte jag inte bara barnmorska, utan mottagning helt. Ofta behöver en kanske inte vara så dramatisk då det brukar finnas flera att välja på under samma tak, men det kändes viktigt för mig. Stå inte ut med något som inte känns bra!

    3. Få stöd! Ätstörningsjourer brukar ha särskilt utbildade för just mammor. Mikaela tipsade i kommentarsfältet med en superbra länk till Frisk och Fris mammastöd (länk här)! Dit kan en höra av sig om en är gravid, har varit gravid eller funderar på att bli gravid.

    4. Mikaela skriver också om att det kan vara mycket fokus på vikt även i andra sammanhang, till exempel i gravidappar (någon som har förslag på gravidapp utan viktfokus?). Jag själv upplever hetsen som allra störst på föräldraforum och i facebookgrupper. I föräldragruppen jag var med i när jag väntade S (I love u queens) tog vi beslut om noll prat om vikt, kroppshets, träning och dieter. De som var intresserade av det fick göra en egen sidogrupp där såna diskussioner kunde tas. Stå inte ut med saker som du inte mår bra av, sätt dig själv främst!

    Har ni något att tillägga, kompisar? Upplevde ni någon vikthets? Hur hanterade ni det?

    Svar på frågestund del 2.

    mage1

    Hej!

    Apropå att inte vilja vara gravid igen – kommer ihåg att du skrivit nån gång att du älskade att vara gravid.
    Kändes det annorlunda i efterhand? Undrar bara eftersom jag själv i egenskap av mamma tycker det är kul med graviditeter så klart och vill höra mer om din förra

    Hej! Först vill jag bara utfärda en varning till alla som tycker det är läskigt med/ej vill veta av saker som graviditetsskador. Råkade visst svara när jag var på asdåligt humör. Vilket slutade i att jag bröt ut i fulgråt, hehehe.

    Ja, jag tyckte att det var superroligt att vara gravid förra gången. Mycket för att jag fokuserade på det roliga och spännande (till exempel sparkar och känslan av att jag var en lite extra viktig person som gick runt med en framtida skattebetalare i magen – efter att den har kostat samhället miljoner hehehe) och förhöll mig till smärtan och den konstanta kissnödigheten och brieostförbudet som något som ”bara var tillfälligt”. Jag tänkte att jag hade ett datum att räkna ned till och sen skulle allt vara bra.

    Men så blev det inte riktigt för mig. Smärtan i bäckenet blev mycket värre efter förlossningen. Det dröjde till exempel mer än två år innan jag vågade ta ett endaste litet springsteg. Och när jag blev tillfrågad att börja spela fotboll i våras så tackade jag nej, fastän jag så gärna ville. För att jag inte vågade vrida mig fel eller få en knuff eller felbelasta i stridens hetta. Det känns ju så himla tråkigt att vara begränsad av smärta. Och sen jag blev gravid har det blivit sämre igen. Redan nu vet jag att jag med största sannolikhet kommer ha ont varje dag i flera år till. Att jag antagligen kommer få ondare och ondare varje dag tills barnet är ute. Minst. Jag vill gråta när jag tänker på att nästa gång jag kan leka jagis med S eller orka stanna en extra stund i lekparken så är hon nog sisådär fyra år. Om ens då. Mvh liten solstråle.

    *plats för fulgråt*

    Värd allt i hela världen:

    10656248_10203717600874383_834202014_n

    E:
    Hej! Jag har en fråga som jag har tänkt ställa rätt länge, men varit lite rädd att den kanske är superokänslig… Om den är det så förstår jag såklart om du inte vill svara. Till att börja med så inser jag ju nu att jag inte vet alls hur det gick till när du blev gravid med S, men jag har fått för mig att det var rätt oplanerat? Om det var så så undrar jag helt enkelt, i och med att du ju ändå var så pass ung då hur det kom sig att ni bestämde er för att genomföra graviditeten? Det är nämligen mycket möjligt att jag just nu är i samma situation och är svinrädd. Tycker för övrigt att du har världens finaste lilla familj och önskar megagrattis till nya bebisen! <3

    Hej och tack! Det som jag upplevde som läskigt med att få ett barn i relativt ung ålder var att vi inte kände att vi hade så mycket ramar för framtiden. Vi visste inte hur våra inkomstkällor eller våra liv eller cirka något alls skulle se ut. Vår livsplan sträckte sig max en termin framåt. Och främst ekonomin kändes läskig. Sen hände det här:

    1. Uppenbarelse att pengar inte definierar en bra förälder eller en trygg uppväxt. Att kärlek är det viktigaste!
    2. Håkan Hellströms mellansnack om att en ska ta chansen om en vill något. *töntigt*

    Bild på lyckliga + ovetandes + unga i juli 2011:

    boa2

    Mikaela och Natalie:
    Jag undrar om du har läst några gravid/föräldraböcker, vid första graviditeten eller nu, och om det i så fall var något att ha.

    Matilda svarar i kommentarsfältet:

    Jag är inte Ida men har tips!
    Om förlossning:
    Föda utan rädsla (vet att blogginnehavaren gillar denna också)
    Om föräldraskap:
    Med känsla för barns självkänsla
    Om kemikalier + barn (om en är intresserad och inte får panik)
    Den flamsäkra katten, eller
    Handla rätt för en giftfri barndom
    Och just det, Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2. Så viktig och bra!

    Tipsar om att läsa böcker om föräldraskap redan under graviditeten. Läs gärna ihop med eventuell partner och diskutera!

    Tips 2 om du vill amma din bebis. Läs på om amning redan under graviditeten, på amningshjälpens hemsida. Alla på bb och bvc säger olika saker så det är skönt att känna till lite basfakta.

    Men obs läs bara om du tycker det är kul och intressant för allt löser sig ändå!

    Och jag svarar:

    Ja! Jag läste Att föda utan rädsla när jag väntade S. Tyckte att det var skönt och tryggt att veta att jag i alla fall göra något inför den asläskiga stora dagen. I boken får en flera olika verktyg som en ska kunna använda under förlossningen, bland annat andning. Gillade bäst att den har olika övningar så en kan känna sig lite extra förberedd.

    Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 är verkligen toppen och ger en överskådlig och lättillgänglig bild av de genusfällor en kan möta som förälder och hur en kan bemöta dem. Världens bästa! Och Den onda badankan om giftfritt föräldraskap.

    När S var liten pratades det jättemycket om en bok som heter Växa och upptäcka världen. Den är tydligen superbra och handlar om barns utveckling under det första året utifrån barnets eget perspektiv. Jag har inte läst den, för den var cirka omöjlig att få tag på (bara på andrahandsmarknaden för typ tredubbla ursprungspriset). MEN! Nu sisådär lagom till mitt andra barn kommer en nyutgåva. Finns att köpa på till exempel Adlibris.

    uppta

    Svar på frågestund del 1.

    fot

    Johanna:
    ”Vi får komma tillbaka i vecka 32 för att kolla vilka vägar som är öppna för avresan ut ur magen. Mvh ej lika perfomoder som råkar bygga bo med stängd utgång till frihet.” Är jag helt tappad om jag inte riktigt fattar vad denna mening betyder? Kan man ha en snippa som det inte går att föda genom? Varma hälsningar / förvirrad och nojjig gravid_tjej_88

    Åh hej! Jag trooooooor att det fungerar lite såhär: på det stället i livmodern där ägget fäster börjar moderkakan växa. Mitt ägg fäste långt ner i livmodern och moderkakan riskerar därför att täcka utgången ut ur the mother of life (är för tidigt att se nu). För de allra allra flesta flyttar moderkakan sig när magen blir större och allt blir cool/passagen öppen/osv, men vi ska tillbaka på ett extraultraljud för att kolla läget längre fram (annars finns det ju en annan fungerande utgång: med snitt).

    Anna Maria:
    Nappar direkt på frågestund, hehe. Detta kanske är en banal fråga, men känns det inte jättekonstigt att bära runt en annan människa inuti kroppen? Jag har aldrig varit gravid och har inga barn, så för mig är tanken vansinnigt svindlande, att en person man förhoppningsvis kommer hänga med resten av sitt liv ligger och trängs med ens vitala organ och väntar på att göra entré. Hur känns det egentligen?

    Åh jag tycker det känns superknäppt! Känner mig liksom som… pollen? Som något en får lära sig om på biologilektionen. Lite biologisk liksom? Att jag gör typ samma sak (föra arten vidare alltså) som valar och tallar fastän jag går och tänker på typiskt otalliga saker som räntor och The Sims 4. Tycker det är så märkligt och svårt att fatta att det här som sparkar i min mage är en riktig person (!!!!!!!) som kommer tänka och känna och ha ett bekräftelsebehov och en favoriträtt och egna idéer och är inte till exempel en arg tarm.

    4 stor

    Fanny:
    Hej! Skulle du kunna berätta lite om vad foglossning är och hur det känns? Mvh en nittonåring som aldrig odlat ett liv inom sig. (Jag vet, google existerar, men jag frågar hellre en person som verkar ha erfarenhet av fenomenet och som lite diskret ber om gravidfrågor)

    Hej! Alla som är gravida får foglossning. Det innebär att lederna i bäckenet blir rörligare så att ett barn ska kunna komma förbi det under en eventuell vaginal förlossning. För en del gör foglossning ont, för andra inte alls. För mig gör det ont; i min högra bakfog, tänk lite längre ner än svanskotan på höger sida. Det hugger när jag belastar det fel och värker cirka jämt, lite extra mycket om jag har rört mig mycket eller lyft tungt.

    Helena:
    Tack för svar på fråga! Känns kul att du bryr dig om oss läsare utan liv <3 jag undrar följaktligen: vilket/vilka var de första graviditetssymtomen du fick och i vilken vecka var du då?

    Prick samma som när jag väntade S: fick en knöl i bröstet!

    Så jag gick till en läkare som gav mig en remiss till mammografi och så tog jag ut lite dödsångest i förväg (mvh hypokondriker). Sen kom jag ihåg hur det gick till sist. Och tänkte att jag liksom hellre har ett barn i magen än har cancer; så jag tog ett test som visade två svaga svaga streck.

    Obs viktigt att kolla upp knölar ändå, fastän en är gravid. Här är min mammografioutfit:

    IMG_6141.JPG

    Anna:
    Jag minns de kalla kårar jag fick när jag läste om S andningsstopp. Hur känner du när du tänker tillbaka på den perioden? Och hur känns det inför kommande bebbe? Själv känner jag mig mycket coolare med nr 2, men kan förstå om det känns annorlunda för dig. Obs, hoppas verkligen att jag inte spär på en eventuell oro!

    Åh skönt att du känner dig coolare! Jag hoppas att jag också ska kunna känna mig lite mer avslappnad när det kommer till lillesyskonet, men kanske främst på andra områden än just andningen. Än idag är jag påverkad av andningsuppehållet och jag vaknar fortfarande på nätterna för att lägga en hand på S bröstkorg och känna att den reser sig. Så jag antar att jag kommer fortsätta vara påverkad även som tvåbarnsmor. Att tro att en har förlorat den en älskar mest på hela jorden gör ju ont och det gör det fortfarande när jag tänker tillbaka på det.

    Den här gången kommer vi köra på andningslarm redan från dag ett. Och den här gången tänker jag låta mig själv vara så himla orolig jag bara vill och strunta helt i förväntningarna om att vara en cool och avslappnad mor på rosa moln (som jag alltså kände när S var en pyttis). Spädbarnstiden är bara en kort period och den får kännas superjobbig , jag tänker att jag kan vara en avspänd och relaxad förälder vid ett annat tillfälle.

    IMG_6127.JPG

    Svarar på frågor (säljig underrubrik: om förlossningsskador, att bara vilja ha ett barn och frågestund)!

    bild(147)

    Att bara vilja ha ett barn

    Grattis! (…) Och då har jag ändå tänkt på dig lite då och då eftersom jag vill minnas att du någon gång skrivit att du inte vill ha mer än ett barn och jag själv förvånansvärt går i samma tankar just nu (så fort jag blev gravid planerade jag i tankarna automatiskt för ett syskon, men de planerna har som skrivits ändrats lite i dagsläget). Vad fick dig/er att ändra er? Eller kanske minns jag fel och så har du aldrig ens skrivit det där om bara ett barn?

    TACK! Innan jag levererar mitt aslånga svar vill jag bara förtydliga att:

    1. En behöver inte vilja ha fler barn än ett.
    2. En behöver inte vilja ha ett endaste ett.

    Jag däremot har velat ha fler barn, men så har jag inte velat vara gravid eller gå igenom en bebisperiod igen.

    Mitt standardsvar när folk tidigare har frågat om vi inte vill ha ett syskon har varit ”jo, men bara om jag får hoppa över nio månaders graviditet. Däremot kan jag tänka mig att genomföra förlossningen för det var väldigt häftigt. På denna förlossning ska jag föda ut en ettåring, men den ska inte vara så stor som en ettåring pga är rädd om min snippy. Ettåringen ska helst väga max 4,5 kg. Obs det är inte för att den är sjuk som den väger så lite”.

    Jag tyckte att det var tungt och jobbigt och oroligt och stressigt. Men samtidigt är det lättare att klaga på kolik och sömnlösa nätter och onda fogar än att kommunicera den abstrakt enorma (tänk liksom större än universum) lyckan och kärleken som jag känner till mitt barn.

    Jag tror en kanske får fundera på varför en tänker som en gör. Om det är för att en faktiskt bara vill skaffa ett barn – skaffa bara ett barn. Om det är för att en faktiskt inte vill vara gravid – var inte gravid och se över alternativen: skaffa barn tillsammans med nån som vill bära barnet i sin livmoder, strunta i tvåsamhetsnorm, adoptera, vänta tills nåt smurto i framtiden löser alla dina problem med nya fantastiska forskningsupptäckter eller livmodertransplantation blir aktuellt för din eventuella livmoderlösa partner. Barn behöver ju faktiskt inte bli till av en snopp och en snippa i en tvåsamhet, menar jag.

    Hur något känns idag, behöver ju inte heller kännas likadant i framtiden.

    bild(128)

    Att vara rädd för graviditets- och förlossningsskador.

    Önskar själv barn så fruktansvärt mycket, men jag vågar verkligen inte pga. allt man hör om skador osv. Jobbar verkligen för att komma över det men kan inte tänka mig att liksom helt ge upp min kropp, skiter i mitt utseende, men att alltid ha ont resten av livet? Att inte kunna jobba när jag pluggat så hårt och älskar det jag gör? Fattar inte hur jag frivilligt ska våga riskera det…

    Hej! Jag tycker inte att du ska behöva vara rädd för att skaffa barn. En annan sak som jag tycker alla gravida ska vara orädda för: att säga till när det inte känns bra. Ta del av den hjälp som finns. Även om det kan kännas tungt att inte bara nicka instämmande och det har hyschhyschats om snippy genom cirka alla tider och det är tabu och att graviditeter inte skulle vara nån himla sjukdom och att en förväntas vara så lycklig och strålande att en nästan får mer glittrande hud än alla twilight-vampyrer tillsammans, så tycker jag att en ska våga säga till när något inte känns okej. För ingen ska behöva stå ut med smärtor oavsett de förväntningar och normer som finns i vårt samhälle.

    Malin Wollin skriver bra om förlossningsskador i underlivet här, bland annat:

    ”Och ovanpå allt detta ska vi SKÄMMAS.

    I helvetes helvete vi ska.

    Det är 2014. INGEN kvinna ska leva med ett förstört underliv. Säg ifrån, kräv, gråt och skrik och gör vad som behövs om det behövs, när det behövs.

    För våra barn skulle vi kriga tills vi dog men med våra underliv ska vi svälja våra förluster med ett milt leende och känna tacksamhet över att vi i alla fall har en bebis”.

    Ingen ska behöva ha ont och ingen ska behöva ha ont i tystnad!

    bild(131)

    Frågestund.

    Hoppas att allting gick bra på ultraljudet! Vad tror du om en frågestund kring graviditeten?

    Tack, det gjorde det!

    Jag tänker såhär: tänk vad pino om ingen vill vara med. Blir liksom lite nervös av att förvänta mig att min graviditet är så intressant att folk går runt och funderar på den (plus väldigt smickrad av din fråga <3). Meeeen om ni undrar något kan ni såklart skriva i kommentarsfältet (hehehe ett försök att vara ödmjuk) (ja alltså det här är en officiell inbjudan till en frågestund.

    Ungar på internetz.

    Innan S föddes  hade jag och Josef bara en gemensam regel för barnuppfostran:

    en får inte ha några konstiga effekter om en fotar Bäbo i Photo Booth.

    Nu kan vi kolla lite på hur det gick med det.

    ph1 ph2

    : – )

    Sedan dess har jag utvecklat ytterligare två policys. Att anonymisera hennes namn till endast begynnelsebokstav till förmån för allas rätt att skaffa sig sina egna piniga googleträffar. Samt att nevah evah skriva i jag-form ur S perspektiv för att hon aldrig ska behöva stå till svars för något som jag har skrivit.

    För ett par veckor sedan blev jag dock intervjuad av en asgullig en som skulle skriva en uppsats om föräldrabloggare. Denna intervju fick mig att fundera lite till på det här med ungar på internetz. Ofta har jag känt en osynlig gräns från fall till fall, om vad jag tycker är okej och vad som inte alls är det. En slags inre integritetskompass. En björnmammas vakande över okränkbarheten.

    Men tänk om kompassen visar fel?! Vad är skillnaden att blogga om sitt föräldraskap och att blogga om sitt barn egentligen? Hur tänker ni kring era barn på vida vebben och facebookflöden? Kan vi inte prata om det här lite nu, mitt kära sociala nätverk? Ni är ju alltid så himla visa.

     

    Svarar på frågor!

    IMG_7990

    Hej! Appropå önskeinlägg och att Hanapee skrev att du är genusmedveten. Kan du inte skriva lite om det? Gärna om hur du tänker kring barn och genus!

    Hejhej! Jag har inga högskolepoäng i ämnet och har nog aldrig heller stött på så många ”genusfrågor” som efter jag beskådade pluset på graviditetsstickan. Jag har exempelvis hört barnmorskor som har hållit i föräldrakurser berätta att flickor gillar dockor och pojkar gillar bilar, vilket alltså är genetiskt. Enligt hen alltså. Den undervisande barnmorskan. En evolution med andra ord!

    Eftersom man har stött på så mycket olika åsikter från minst lika många personer har man rätt tydligt kunnat känna vad man själv håller med om och inte. Jag känner till exempel ”nähäru” till barnmorskans uttalande på föräldrautbildningen. För oss är det viktigt att S ska få möjlighet att få leka och tänka och vara vem hon vill. Jag tänker inte anta att hon är/vill/har/gillar något bara för att hon föddes med en snippa. Jag vill absolut inte vara den som stänger några dörrar, även om det ibland känns skitsvårt att genomföra i praktiken. Ett sätt att undvika begränsning tror jag absolut kan vara att undvika genusfällor. Därför vill jag vara genusmedveten och därför har jag och Josef börjat med att läsa Kristina Henkels och Mare Tomicics bok Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2. En lättläst bok som innehåller många konkreta tips om hur man kan hantera vardagssituationer utan att begränsa. Tips tips!

    bild(48)

    Hej! Läser din blogg väldigt flitigt och tycker den är kul, intressant och allt det där! Nu väntar jag själv barn (är i tidiga 20-årsåldern) och tänkte att du borde ju ha koll på läget som är på andra sidan. Det hade varit så uppskattat från mig (och säkert från andra) om du hade kunnat dela med av dina tips och erfarenheter. Vilka saker köpte du i onödan? Vilka prylar är oumbärliga? Vilka saker ska man bunkra upp med innan bebisen är född? Smarta knep du kommit på? Produkter som är bra?

    Hejhej! Tack och bock och vad roligt och lycka till! Egentligen vill jag ju tycka att prylar inte är det viktigaste i föräldraskapet. Att jag hade varit en lika bra moder till S om jag levde på medeltiden eller i en isolerad stam i Amazonas. Denna ståndpunkt blir dock lite mer komplicerad då vår egen införskaffa-innan-förlossningen-lista var oändlig. Men! Jag tänker lite såhär: oavsett om jag befann mig i en vikingahydda eller i Château de Versailles hade jag uppskattat tusen små handdukar att angripa eskalerande mjölkstrålar och kräks med.

    Däremot tjatade jag till mig en jättejättefin amningskudde för en massa hundralappar. Grön med vita elefanter. Antal gånger vi har använt den: två. Antal gånger vi har matat S utan den: tusen miljarder. Inget babynest hade vi heller, så det är väl två punkter som jag ytterst personligen uppfattar som onödiga.

    Annan bra sak att ha: En tusen gånger så stor amnings-bh (gärna mjuk och gosig och sömlös) än vad du någonsin kan föreställa dig. Lite såhär: har du minsta storleken -> köp den största. Obs sant! Fick mjölkstockning för att den näst största var för liten.

    Om jag hade fått göra en sak annorlunda så hade det varit att förvandla lägenheten till en överlevarbunker. Så att man inte behövde ta sig ut (som blev ett helt enormt projekt att ro i land) överhuvudtaget förrän man själv absolut ville/vågade. Denna förvandling skulle främst genomföras genom att ha massor med mat i frysen inklusive ett megalager med fruktsoppa. Som alltså var det enda jag fick i mig innan min kropp hade återhämtat sig.

    Och såklart: be att få ta med dig bindor och nättrosor från BB, för de är svåra att få tag i! (och om bb-personalen säger nej: tjyva för bövelen). Samt när man läser ”stora trosor” på andras packa-bb-väskan-listor betyder det ej ”ja det är nog inte så skönt med fredagssnygga spetsiga stringisar när en traktor möblerat om i snippan” utan ”trosor i jättestor storlek pga ska rymma jättestor binda”.

    Lycka till!

    59094_1574816860067_2439001_n
    Förklarande bildtext: en bild från min nollning.

    Hej! Den här frågan har ingenting med det här inlägget att göra, jag hoppas att det inte gör något! Jag funderar på att börja på ett program i Sundsvall i höst och jag har själv aldrig varit i staden och känner inte heller någon som pluggat eller ens varit där, så min fråga är: hur är Sundsvall som stad? Vet du hur det är att plugga där? Finns det mycket att sysselsätta sig med? Hur är utelivet? Jag skulle uppskatta det till tusen om jag fick ett svar från någon som faktiskt bor där! Och tack för en superbra blogg!

    Hejhej! Det gör inget! Tack och bock! Jag har bott i Sundsvall i hela mitt liv och har därför inte sådär supermycket distans till denna stad. Josef bodde här i tre månader innan han mötte kärleken i sitt liv (jag! reds anm) så han är nog inte heller helt objektiv i frågan.

    Sundsvall är inte en svinstor universitetsstad. Karnevaler och overallsbrallor är en relativt ovanlig syn. Om man inte har behov av det tror jag att det kommer gå bra att plugga i Sundsvall. Jag hade fantastiska klassisar och roliga uppgifter = bra!

    Jag har inte *kLuBbAt* på snart två år. Kan gissa att saker och ting har förändrats. Men om jag hade varit en ungmö med dansanta fötter skulle jag:
    1. Gått på musikquiz som Ellinor typ alltid gör.
    2. Haft koll på En trappa ner i övrigt.
    3. Hängt på Ågläntan på sommaren. Det såg så sjukt mysigt ut när vi gick på barnvagnspromenader med vår kolikbebi.

    Jag tror det kommer gå strålande i Sundsvall om du tar dig hit. Det behöver ju inte vara för alltid. Om du inte träffar kärleken i ditt liv dårå.
    Good luck!

    Saker ni undrar över!

    Vill se mer av dina tatueringar! För är det alfons pappa eller reinfeldt som hänger på din underarm? Måste. Veta.
    Ja alltså, det är Fredrik Reinfeldt som sover på min arm. Hehehe.  Dock bara en gnuggis från Amnestys kampanj Väck Politikerna och Fredde R var sötast (Ohly hade tagit slut). Har inte en enda tatuering faktiskt. Meeeeeeeeeen Josef har däremot bokat tid hos en tatuerare inom den närmsta framtiden. Jag håller dock på att övertala honom om att han ska avboka denna då hans försök till kommunikation med herr tatuerare ej tycks fungera/vara riktigt på samma våglängd. Hen trodde nämligen att Josef ville tatuera en streckgubbe (!?). Jag tror att Josef i sin tur skulle bli ytterst besviken om hans väl valda motiv förvandlades till en streckgubbe. Skulle jag ha blivit i alla fall. Vem skulle inte liksom?

    har du gått på bosvedjeskolan???
    Svar: Ja!

    Heter Stampe verkligen Stampe?
    Nä, dock anser vi att det är viktigt att hon själv ska få äran att skapa sina egna piniga googleträffar (i den mån det nu går). Därför vill vi alltså inte skriva ut hennes hela namn.

    Fotar du med telefon eller kamera? Och i vilket program redigerar du bilderna? Jättefina.
    Jag fotar med Josefs iPhone eller min kompaktkamera från Canon som jag fick i julklapp. En Canon Ixus 115 HS! Sedan får de sig en omgång i Photoshop eller möjligtvis ett filter från Instagram.

    har så länge undrat vad iekw står för? förkortning för vad? :)
    i som i ida skulle jag gissa men sen?
    I som i Ida (mitt förnamn alltsååååå) och EKW som i de tre första bokstäverna i mitt efternamn. Heter samma som en i stor utsträckning mindre omtyckt sportkille.

    Hej Ida, tack för en jättebra blogg! Jag är snart 21 år och väldigt barnsugen, så jag har en liten fråga till dig som redan är där. Hur får ni ihop ekonomin? Jag studerar för tillfället och har förstått att man får en väldigt liten föräldrapenning då? Så hur gör du och Josef, eftersom ni båda studerar?
    Hej! Tack själv! Vi har hittills inte stött på några ekonomiska hinder och har inga som helst planer på att göra det heller. Peppar peppar! Det finns ju jämförelsevis en stor mängd människor som förväntas klara sig på existensminimum och vi är ju verkligen inga lyxkonsumenter i övrigt. Kan tillägga att ett sparkonto ändå har varit rätt användbart när oväntade utgifter dykt upp (typ verkstadsavgift på 8000, obs sant) och att Josef har kunnat skicka iväg en och annan faktura i sin ställning som grafisk designer. Kolla hans portfolio och anställ honom häääääär om ni vill att han ska skicka fler. Inte-så-jättesmygig-reklam.

    Lycka till!

    Och ni som undrar varifrån jackor och skor och halsband och burkar och tyger är ifrån har fått svar i kommentarslådan. Om ni skulle ha missat!

    Sånt som ni undrar över!

    1. Vi bor i Sönnsvall. Det är här jag och Stampe är born and raised. Josef har däremot sina rötter och föräldrar och bröder i Stockholm.

    2. Det är tomatplantor vi har i diverse mjölkpaket. Och just därför bär de inte heller frukt (snabbanalys). Vi fick de av min barndomsvän samtidigt som mina värkar satte igång och sedan dess har det varit lite för många pussvänliga kinder i min vardag för att hinna plantera om. Vi saknar trädgård, innergård och balkong så därför finns det inte heller så mycket mer att säga om plantor, men drömmer oss bort till en trädgård med växthus. Och låter tills vidare mina simmar odla i mitt ställe. Antal gånger jag hunnit gejma sedan fjortonde maj: 1.

    3. Mitt arkiv finns på min gamla blogg. Alltså hääääääääär.