Egentid.

IMG_3364.JPG

I helgen hade jag och S lite ensamtid med varandra. Alfons på bio, det exotiska färdmedlet buss och sin mors odelade uppmärksamhet.

Det kändes behövligt eftersom hon den senaste tiden välkomnat hem sin far från jobbet såhär: ”Pappa, du måste lyfta lillebror, det är din tur, mamma ska leka med mig”. Lite synd om Josef kanske, som säkert längtat efter sitt barn hela långa arbetsdagen (när han inte gjort lyxiga jobbarsaker som att ostört samtalat med vuxna individer, burit en tröja som inte varit marinerad i en annan persons kräks under en period längre än en kvart eller ätit lunch som inte hunnit svalna <– detta med två händer tillgängliga).

Men hellre detta mottagande än när hon sprang igenom hallen för att möta honom med ”Äntligen! Pappas telefon är hemma!” kan jag tycka. Nu får han ju i alla fall träffa en av sina avkommor. Även om denna person förser hans kläder med nya spännande fläckar.