En annan åkomma jag har ådragit mig (kanske mvh hypokondriker):

CANCER.

Så jag ringde min mamma och ba:

- Hej jag tror mig ha fått cancer.
- Nu igen?
- Vadå igen? Påstår du att jag har orimliga mängder cancer? Min hjärntumör var faktiskt en komplex form av epilepsi som senare visade sig vara panikångest. Min bröstcancer en graviditet (hehe). Och min hudcancer var en godartad tumör. EN TUMÖR.
- Jaha, vad har du fått den här gången?
- Hudcancer. Igen. Jag har fått ett helt nytt brunt födelsemärke i ansiktet som har oregelbunden form, oregelbunda kanter och oregelbunden färg. Allmänt cancerigt med andra ord.
- Mhmm.. men dina levnads- och solvanor är inte allmänt canceriga. Det är säkert bara ett ofarligt födelsemärke.
- Ja. Det säger Josef också. Att jag säkert har haft det där hela tiden. Men nej. Man vaknar inte en morgon, tittar sig i spegeln, upptäcker samma gamla vanliga födelsemärke och försöker tvätta bort den för att man tror att det är en enorm chokladfläck. Man känner igen sitt ansikte!!!
- Mmsa en bild på den så kan jag kolla.

Men det gjorde jag inte. Istället levde jag som om denna dag var min sista. Och syndade:

1. Shoppade.
2. Åt kött.
3. Bakade lussebullar innan första advent.

 

Processed with VSCOcam with b5 presetsy2

Men nu. Nu har jag mmsat. Och väntar på domen från den legitimerade fembarnsmodern.