Hej

En gång googlade en person "cool ung mamma" och kom till den här platsen. En annan gång nominerade tidningen mama den här bloggen till årets bloggmama.

Men jag är cool (ja!) och ung (relativt!) och en mamma (till två!).

Bloggar mest om livet treenighet: populärkultur, fashion och feminism.

Kontakt: idaekw@hotmail.com



Kategorier

  • Barnen
  • Barnkläder
  • Böcker
  • Bröllop
  • Fashion
  • Frågor & svar
  • Genus
  • Hemmet
  • Jul
  • Kalas
  • Livet
  • Miljösnällt
  • Musik
  • Odla
  • Podden
  • Pyssel
  • Recept
  • Tävling
  • Tips
  • Tv
  • Vänta barn
  • Vlogg


  • Arkiv

  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • maj 2012


  • Saker jag har gjort istället för att plugga på sistone:

    Processed with VSCOcam with f2 preset20131113-230433.jpg

    Hej vänner! Nu har jag börjat en ny kurs på lärarprogrammet. Svenska. Och svenska skulle en kunna tro ligger mig varmt om hjärtat. Jag gillar ju att skriva och sådär, det vet ni ju. Har haft en svensklärare som sagt att jag är den enda elev hen någonsin mött som hen känner att det verkligen kommer bli något stort av. Att jag är en naturbegåvning. Ett underbarn. Därför är jag livrädd!!! Att det här och nu ska avslöjas att jag egentligen är en enda stor grammatikfuskare. Att allt jag någonsin har skrivit har varit bluff och båg.  Som en försvarsmekanism har jag därför ägnat mig åt följande istället för att lära mig vad kausativa verb är:

    1. Varit på Kulturmagasinets barnklubb och sett S skapa en bläckfisk av en toarulle (ja en klar majoritet bestämde att objektets namn är toarulle alltså).

    2. Sett S stänga in sig i ett litet litet skåp på samma ställe. Josef ba: tur att hon inte har klaustrofobi, hade varit fett jobbigt om hon hade det när hon blev tvungen att spendera nio månader i din mage. Sant.

    3. Haft tjejsnack med alla fyror, femmor och sexor på en grundskola här i krokarna. Jag och Elin från tjejjouren var där och pratade med en massa skitsmarta elever (framtiden är räddad, känner mig trygg halleluja) om att bemöta härskartekniker, ta plats, objektifiering och Miley Cyrus.

    4. Städat. Den mest klassiska klassikern evörz.

    Alltså en måste ju kunna prata om döden.

    Men jag vet inte om vår kvällsaktivitet är aningen för osmaklig. Kanske lite. Pytte.

    Vi har nämligen designat varandras gravstenar ikväll, jag och Josef. Liksom om någon av oss skulle gå bort står ju den andra kvar och får ta beslutet på egen hand. Och vem har inte varit nyfiken på hur ens begravning och gravsten kommer se ut när en chillaxar med Jesus på andra sidan. Nu vet ju jag. Lite i alla fall.

    Som den personkännare och goda flickvän jag är gjorde jag ett klanderfritt val för Josefs sista viloplats. Så pass bra att han skröt för sina vänner om resultatet (lite konstig grej att skryta om kan en tycka menmen).

    Raka linjer, futura bold.

    g1

    Ja. Jag har tänkt att Josef ska leva i cirka  383 år.

    Men när Josef skulle välja min valde han en med skrovliga kanter. Alltså ursäkta? Men jag är inte en person som lämnar världen med skrovliga kanter. Hur lite vet Josef om mig? Om det är något han borde veta om mig så är det det här? Det ska vara prakt. Det ska vara flärd. För att inte tala om guld. Och det ska vara ett litet litet foto.

    Alltså tur att vi tog upp det här ikväll. Vem vet hur det hade slutat annars.

    grav2

    Och något ännu bättre som uppdagades genom denna kvällsaktivitet:

    Följande hållhake: om inte Josef är snäll sin sista tid i livet riskerar hans sista vilorum att markeras med typsnittet Jokerman.

    gr-zUyEH

     

    Hej! Kan vi inte rädda världen tillsammans lite nu?

    Hej vänner! Varje månad exakt samtidigt som min uterus börjar vrida sig i smärta får jag en känsla av att all misär i hela världen vilar på mina axlar. Orättvisor, tyfoner, fattigdom, att inte alla överlever cancer, barnmorskornas arbetssituation och all som helst ojämställdhet. Att jag måste kunna göra något mer. Och den här gången när jag ligger med värmekudde på the mother of life har jag ett förslag. Ett jätteenkelt förslag dessutom.

    Vi har ju tidigare pratat om hur viktigt det är att även flickor i utsatthet får gå i skolan. Hur det kan innebära att både de och hela samhällen kan ta sig ur fattigdom. Och om en skriver under här kan en med bara sin underskrift bidra till en skoltimme för dessa flickor. Och tillsammans kan en skoltimme bli en skoldag och ett läsår och en hel utbildning och nya förutsättningar i livet. Så heja heja nu gör vi världen till en bättre plats!

    HÄR ALLTSÅ.

    Hejdå helgen!

    fa1_700f2_700

    1. Räven har fått skägg och lila läppstift. Är stolt över min avkommas rådande könsrollkross. Och en jacka har hen fått.

    2. S näsa har fått en ny färg (blå) och form (något buktande).

    3. Tur att vi ändå mest bara träffade familj och S gudmor som känner till min genomgodhet så en inte verkar va en person som slår sitt barn på nosen. Hon snubblade alltså. Och slog näsan i en säng. Den hårda delen av en säng. Sängbenen.

    4. Jaja. Mina forna klassisar Frida och Emlan träffade jag också. Men utan S. De ba ”åh vi saknar henne, men inte nu när hon har bruten näsa”. Jag hade saknat dem i alla fall, nu när jag har flyttat till en ny klass och de till stora respektive lilla staden. Mina fina klassisar. De kom också fram till att jag värderar mina klasskamrater efter huruvida de känner till landet Lesotho samt om de har bra gynekologhistorier. Värd kunskap att bära med mig.

    5. Och så har jag och S uppvaktat lite olika fäder. Till exempel Josef. Eftersom Josef hade skrattat ihjäl sig åt S teckning på ett spöke som hänger på hennes förskola gjorde vi en ny till honom  med exakt samma metod – bobbelögon och utklippt papper och sådär. Fast inte på ett spöke. Utan på S och hennes far (naaaw).  Tycker det är skitabra att hon hämnas på hans hånskratt genom att ej göra honom helt fördelaktig. Med extra bredd mellan ögonen alltså (se bild 1).

    De senaste dagarna har jag varit ensamstående.

    e1

    Hej. Josef har varit bortrest. Eftersom skola och pendling och ensamståendeskap i kombination ej blev helt fördelaktigt gjorde jag det enda rätta: flyttade hem till mamma. Hehe. Moget.

    Men mest omtänksamt. Att S kunde undvika att bli tvångsväckt klockan 05:00 för att fösas till förskolan och vara där i all oändlighet. Efter stängning till och med. Så långa dagar har jag. Hennes mormor = förishämtaren i nöden. Och lämnaren.

    Sen flyttade vi hem igen. Byggde ett diskberg och sådär.

    e2_700_b

    Denna bild kallar jag:

    att sitta på toaletten.

    e3

    Men mest har vi haft det fett. Hoppat i sängen, somnat i varandras armar framför teven samt gått på feministisk inspirationskväll och sett Gudrun Schyman i egen hög person. Även om vi mest såg henne genom ett fönster. Från lekparken utanför. Små öron är icke tålmodiga öron <– gammalt föräldiskt ordspråk.

    Härntavecka osv.

    Hej!

    Den här veckan har jag haft innevecka på universitetet i Härnösand. Vilket är lika med att jag är helt slut i huvudet. Alltså helt. Känns ungefär som jag föreställer mig en stroke. Är oförmögen att upprepa en enkel mening för jag har inte energi att lyssna. Vet ej vad mitt namn är. Om jag är död imorgon var det visst en stroke ändå. Och då vill jag ha en jättestor gravsten. Sådär som vissa får. Ett hus liksom.

    Och så är jag upptagen med att göra pärlhalsband och rita med S.

    En av oss är lite mer anarkistisk när det kommer till att förhålla sig till linjerna.

    bild(23)

    Men serri vad heter det egentligen?

    bobin3

    Jag brukade främst referera till ovanstående objekt som en toarulle. Ja det gjorde jag verkligen. Tills jag såg att hushållsavfallsföretaget Reko Sundsvall i sitt dokumentet Sorteringsguide för hushåll yrkar på följande:

    bobinjpg

    Alltså ursäkta mig men va?

    Min förvirring över detta begrepp minskade ej den dag jag började på Mittuniversitetet i Härnösand. Nä det kan jag verkligen inte påstå. Samtidigt som Reko skakade min omvärld hävdar universitetet att objektet genomgår någon slags transformering. Att den sakta utvecklas från att vara en toalettrulle till att vara en spole i takt med att pappret tar slut.

    bobbin2

    Så då tänkte jag: nu tar vi makten i egna händer (obs på ett ytterst demokratiskt sätt). Nu bestämmer vi. Vad ska papprullen heta?

    Ok, jag överlevde den dödsläskiga redovisningen.

    20131104-214117.jpg
    Och kom hem till det här (ja jag grät när jag läste det ok). Och tio röda fairtrademärkta rosor. Och min favvochoklad. Och världens bästa man och barn som lagat världens godaste middag.

    Sedan fick jag gå på jourmöte med världens bästa och peppigaste tjejjour (hej gå med här – vi vill bli fler). Älska vardagslivet också alltså!

    Mvh
    kärleksfull (alltså serri har typ aldrig varit såhär kärleksfull i hela mitt liv om en räknar bort extraordinära saker som bebisar som kommer ut ur exempelvis ens vagina – vill krama allt och alla i hela världen)

     

    Helgen genom mobbedilen. Nu igen.

    Processed with VSCOcam with g3 preset

    Hej vänner! I helgen har jag ägnat tid på kontoret. Här är min assistent.

    Jag har numera lämnat in alla uppgifter till min första kurs i utbildningsvetenskapligkärna (obs pedagogik och sånt där). Den är klar. Finito. Osv. Och hittills har jag fått högsta möjliga betyg på alla bedömda uppgifter. Mvh A-student. Värt att nämna att alla varit g-uppgifter utom en. Hehe. : – ) : – )

    Men i några veckor till, tills resten av uppgifterna är rättade, kan jag titulera mig som sådan.

    Imorgon ska jag redovisa dom. Är superdupermeganerviz. Alltså på hyperventilationsnivå. Fattar ej. Ibland är det jätteroligt att prata inför folk, men imorgon känns det skitaläskigt. Önska mig lycka till! Ge mig er kärlek!

    Processed with VSCOcam with b5 preset

    Andra nyttosaker som blivit gjorda: städning. Här ovan är samtliga böcker vi fann bakom elementet i sovrummet. Det elementet som S brukar sitta och skåda världen på under de där morgonminutrarna när hennes föräldrar försöker vinna tre sekunder extra sömn. Precis efter vi har sagt ”gå och hämta en bok så kan vi läsa här i sängen”. : – ) : – )

    Känner mother-of-the-year-priset närma sig. Eller kanske inte så, nej.

    Processed with VSCOcam with g3 preset

    Fast mest har vi hängt i olika lekparker.

    Efter den här bilden togs kom en hemlös man fram som var jättehungrig (och som sa att jag var lik Loreen – hans idol). Så jag köpte ett korvmål till honom. Alltså jag är ju en god människa egentligen. Även om arla morgon och tidigare anekdot ej gör mig rättvisa.

    Processed with VSCOcam with b5 preset

    Här är en annan lekpark.

    Och här är min nya jacka. Köpte den när jag skulle köpa en nu-är-jag-vuxen-och-tänker-ej-frysa-så-värst-längre-jacka. Och sedan velade jag jättemycket om jag gillade den eller ej. Tvekade. Rådfrågade alla i hela världen. Beslutsångrade fram och tillbaka. Tills återköpstiden tog slut och nu är den min så att säga.

    Processed with VSCOcam with b5 preset

    MYYYYYYS.

    Älskar ju faktiskt helg. En har till exempel tid att laga all favoritmat som annars tar för lång tid och känns alldeles helt dödsjobbigt när man har pluggat/jobbat/förskolehängt en hel dag. Idag till exempel: falafel på gula ärtor, hemgjorda tortillabröd och vitlökssås. Helglivet. <3 <3 <3 <3

    Har jag sagt att jag lever tillsammans med reflexmannen?

    Ja det har jag. Till exempel här. Och här.

    Men jag berättar igen. Genom att illustrera gårdagens kvällspromenad:

    reflex3

    Eftersom mina två promenadskollegor sken starkare än varsina supernovor på jordklotsbesök tänkte jag att jag kanske skulle slippa reflexvästen idag. Att det kanske skulle räcka med min lilla reflex med mumin i badbyxor. Att det kanske skulle se lite överdrivet ut om en flock reflexer vandrade genom Sundsvalls stad. För att inte tala om töntigt.

    Om det räckte?
    Om Josef körde var-en-god-förebild-kortet? Efter han kört hur-ska-S-klara-sig-utan-dig-om-du-dör-kortet? Precis innan du-vill-väl-se-henne-växa-upp-kortet?

    Typiskt cool familj på kvällspromenad:

    reflex4

    Reflektera mera!

    (om vi sedan kom hem som en samlad flock reflexer för att möta världskändisen Yohio utanför vår dörr? JA)