Tre år.

stud3

Idag hade vi tänkt fira att jag har stått ut med den här fantastiska mannen i tre år. Och han med mig.

Han är min allra bästa vän i hela världen. Sån himla lyx att få vara kär i sin bästis.

Vi hade planerat en dejtnight med tapas och champagne  och sovmorgon dagen efter. En sovmorgon tillsammans med Josef hände liksom senast innan jag fick ägget mitt befruktat. Innan gravidkissnödighet och morgonpigg bebis. Men jag har sett ett mönster: de enda (!!!) gångerna S blir sjuk är när vi har planerat dejtnight (vilket resulterat i att antalet sådana vi gått på = noll). Aldrig annars.

Så nu kan vi gissa om S vaknade upp med feber imorse och dagen såg ut såhär:

20131129-123151.jpg

Svar: ja.

Nedrans tänder.

Men!!! Misströsta ej. Eftersom dagen senare såg ut såhär:

20131129-123358.jpg

Kommer S ändå spendera natten skavfötters med sin mormor för första gången evörz (peppar peppar). Och vi kommer ändå möta natten på Sundsvalls gator.

Så hallå Sönnsvallsvänner – senast vi var på krogen stod Stadshusets dörrar öppna. Och Irishs. Och Mementos för den delen också. Och BK. Nä skoja, men vi kan väl ta några minuter till att kollektivt minnas BK med skräckblandad förtjusning mina årgångsvänner? <3

Det jag menar är Jacks bar var knappast ens påtänkt senast jag var på en förfest. Det var längesen så att säga. Jag känner mig vilsen. Så berätta för mig – vart ska vi gå?