Tre punkter om sömn.

1. Det där med att om två personer konverserar och den ena personen viskar så börjar den andra personen viska tillbaka per automatik stämmer inte när en kommunicerar med en tvååring. Hen börjar istället typ skrikskratta inom en radie av asnära från Bullens öra.

2. Följande händelse: Bullen sover äntligen i sin säng efter en maratonsession av övertrötthet och alla sövartricks i boken, då en hör en välbekant röst från sovrummet:

- Åh äntligen! Lillebror är vaken! Som jag har saknat henne (jaja pronomen är inte så centralt i ordförrådet ännu)!
- Kan det ha något att göra med att du gick in och väckte din lillebror? KANSKE!?!?

3. Fast svårväckt är han ju inte exakt. Till exempel hoppade han till lika klarvaket som om en blåval hade kraschlandat bredvid honom i spjälisen av följande ljud: katt river ner en pocketbok i en hög av supermjuka handdukar. Alltså hallå dramaqueen! Det lät typ inget? Som en ström av luft som pressades ur luftfickor på platsen där boken landade möjligtvis.

Jaha. Kul jul. Sover bebisen nu då?

zzz1